00:04 - Henrietta Hej och välkomna till Bakom fasaden med mig, Henrietta, och mig, Elsa. Bakom fasaden är din podcast om arkitektur, design och allt däremellan. Okej, välkomna till ett nytt avsnitt. Får jag börja med att säga Och hur är läget med dig då, henrietta? Det är bra med mig. Jag är lite trött kanske. Okej, jag drack lite älgård, alltså inte bakis, men du vet, jag har ändå varit lite seg jobbat hela dagen. Kände att jag går på lite sparenergi nu. Så det kommer bli ett toppenavsnitt Eller så kommer jag vara svintrött. Vi får se hur vi tar oss igenom det här. Helt enkelt, precis, nej, det ska nog inte vara några problem, Men jag ser fram emot att ta det lugnt i helgen. Ska du göra det då, eller? Ja, jag tänker att du brukar aldrig ta det lugnt. Nej, men på lördag är jag lite busy. Då har jag tre planer, men på söndag har jag inget. På söndag är det lugnt bra. Imorgon. På fredag har jag inte heller några. Så jag tycker ändå att det är bra. Hur är det med dig? Hur ser din helg ut? Det är bra med mig. Jag ska klippa podd i helgen. Det är det jag har inplanerat ungefär, men det ser jag också fram emot. Det är ganska mysigt Att sitta och mäka upp kaffe och klippa. Ja, det förstår jag. Så klipper jag bort det här. Så ni hör inte att jag ska klippa podd. Vi får se. Det är det som är bra. Det är bra för mig. Jag har haft en bra vecka. Känns som att det är Livet bara rullar på. Det är väl verkligen så på våren, att allt bara fortsätter Och sen är det plötsligt sommar. Men nej, det är bra. Ja, verkligen, när det kommer påsken blir det ändå lite upprott. Ja, man behöver lite det. Ja, man behöver lite förändring, lite förändring och lite vila. Ja, så det får vi snart. Men om vi ska gå vidare till dagens avsnitt och ämnet vi tänkte prata om idag, det tycker jag. Ja, men först vill jag tipsa er om att gå in på vår Instagram Bakanfasadenpodcast. Tips är om att gå in på vår Instagram, bakanfasadenpodcast, där vi kommer lägga upp bilder på allt vi pratar om, så att man får en mer visuell upplevelse av avsnittet. Gå gärna in och följ den om ni är intresserade, för då får ni uppdateringar om när vi släpper nytt, om vi gör något annat, så kommer vi dela det där. Så gå in och följ. Ja, en liten heads up är att vi nästa vecka kanske släpper ett litet specialavsnitt, så det kan ju vara sådana grejer man vill hänga med på. Så, in och följ oss, så missar ni inget. Ja, precis, men idag tänkte vi prata om ett älskat och hatat byggnadsverk i hjärtat av Paris, nämligen Centre Pompidou. Precis, centre Pompidou är ju då ett konstmuseum i Paris, och mer bestämt deras moderna museum. 03:39 Tanken är att det ska komplettera Lououren och Museet de Orsi. Franskan har inte på topp än Du och Lingo. Jag är bara på typ så level två, men jag jobbar mig uppåt. Det de ställer ut är ju då en blandning mellan modern konst och samtida konst. Så det är en blandning mellan dels permanenta utställningar, men också olika tillfälliga utställningar som kommer och går, precis, och sen utöver det blir det nästan som ett kulturhus för dem också Bibliotek och biograf. Jag tror de har ett ganska stort torg där de kan ha performance, art eller liksom väldigt mixade aktiviteter. 04:22 Så det är ett väldigt levande hus, precis. Så, det är ett väldigt levande hus Precis, och det var det som var en av huvudtankarna när de skapade det, att det verkligen skulle vara ett centrum för kultur, en samlingsplats för flera olika typer av konstformer, och det finns även bibliotek, eller det kanske du sa, men att det ska finnas både konst, litteratur, dans, allting ska få plats under ett och samma tak, precis. Men den stora anledningen till att vi tar upp det idag är ju inte bara dess roll som kulturcentrum i Frankrike, utan det är ju en oerhört speciell byggnad, och jag tror det är svårt att se den utan att ha åsikter eller tankar kring den. Verkligen, det är en one of a kind. Ja, absolut, det är ju liksom. Om man enkelt ska förklara den, så får man säga att det är som att ha tagit en vanlig byggnad men har satt alla funktioner på utsidan. Alla kanaler, ventilationströmmor, vattenledningar, allt sånt, liksom bärande strukturer, allt sånt är på utsidan, och sen har man färgkodat allting, så att det ser liksom ut som det ser ut som något från en film. 05:33 Det är bara rör överallt, det är glada färger. Ja, men framförallt det som du sa där, att det är färgkodat, att olika grejer ska just ha olika färg. Till exempel, så är vatten och avlopp, de rören är färgade gröna, medans ventilationssystemet de är färgade blå, det är elektriciteten och liksom alla kablar och så vidare, de har en gul färg, och alla cirkulationselement, alltså typ såhär deras rulltrappor och så vidare, hur man tar sig, rör sig mellan våningar, det är färgat rött. Så det finns ju också. Det är ju ett sätt för att man tydligt ska kunna av. 06:18 Det ska inte bara vara en stor röra av rör, utan man ska faktiskt också tydligt kunna avläsa att, okej, här kommer el, här kommer vatten, här ska man röra sig och förstå hur byggnaden är uppbyggd, vilket är ganska roligt, för jag tror, att många gånger så vet man inte och man kanske inte alltid förstår, vad alla rör är, som man kan se inuti en byggnad också, utan här är det tydligt kodat, så att man ska förstå vad det är man kollar på. Men också för att faktiskt göra det enklare för framtida underhåll, att se vad som är vad, och också eftersom allting är på utsidan, så blir det ju också lättare i alla fall att byta ut delar, när det går sönder, till exempel. Ja, precis, det är ju en modern byggnad, den är byggd på 70-talet, och det finns ju liksom Något sorts Idealistiskt i det här. 07:10 Arkitekterna är medvetna om byggnadens Livslängd och att delar kommer Behöva bytas ut, och då Placerar man dem så lättillgängligt som möjligt Och låter det vara estetiken. Sen, om det verkligen har gjort det Enklare, nej, är ju typ inte helt sant. jag har kollat på lite klipp om både Sontrop-Pompidou och Lloyd Building, som också är ritad av samma arkitekt, och de har ganska mycket problem för att väder och vind och liksom typ fågelbajs alltså sånt går ganska hårt åt det yttre skalet. Och när det yttre skalet inte skyddar typ de viktigaste funktionerna, utan de är liksom frilagda, då blir det ju ganska känsligt. Så risken är nästan att du måste byta ut ventilationskanaler tidigare än vad du hade behövt om de var inbyggda i huset. 07:59 Men det, men det är ju verkligen en konceptbyggnad. Det är ju det det handlar om. Det är ett koncept, och framförallt är det ju också för att möjliggöra att vara en konsthall, att slippa ha all typ av både cirkulation i form av trappor, men också rör och allting, för att slippa ha det på insidan, så du tar plats där. Så har man placerat det på utsidan och möjliggjort att insidan kan vara ännu mer öppen och fri. Ja, men precis, och det bildar ju en jätteflexibel byggnad och det är ju liksom också väldigt ingenjörsmässigt välgjord byggnad, för att den bärande strukturen tas liksom upp på utsidan, vilket gör att du får väldigt stora fria spann liksom, vilket skapar torget. Det är liksom otroligt stort och högt i tak. Det blir ju väldigt användbara rum, särskilt för den typen av verksamhet. Men om vi ska börja lite mer bakåt då Och gå till skapandet av byggnaden Och vem som har ritat den eller vilka som har ritat den Och hur den kom till. 09:14 Det heter ju Centre Pompidou Eller Centre Georges Pompidou, och det man brukar säga är att det var presidenten då Georges Pompidou. Och det man brukar säga är att det var presidenten då George Pompidou som la visionen för det här nya kulturhuset. Men jag har läst på något ställe att det till och med skulle varit Chadegou som egentligen hade ursprungsidén, men han hade aldrig genomföra något genomförande av sin vision, utan George Pompidou tog över den. Ja, han hade väl andra idéer om att så här typ de här hallarna eller Les Halles, som det heter på franska, att de som då var en samlingsplats för butiker blir fel ord, men alltså marknadsstånd, marknader, precis. Det skulle, istället för att vara då ett marknadsplats, bli någon form av kulturcentrum, var ju tanken från början. Men att det blev så mycket klagomål på det här och att folk tyckte det var en så otroligt dålig idé, att de fick göra om den idén och liksom placera den någon annanstans och då som en förlängning av det här, då så var det väl det liksom de här visionerna av att skapa det här stora kulturcentrumet som han började med. Det var det som han tog vidare sen George Pompidou. Ja, och området, vad heter det? Boborg? Det är ju i närheten av Hallarna, där Sandra Pompidou ligger, till detsamma området som Hallarna. 10:41 Transformationen av området till att bli mer kulturcentrum, det är lite samma idé. Men det är absolut. Det är Pompidou som faktiskt utser. Det var liksom en jättestor parkeringsplats som såg riktigt deppig ut. 10:55 Utifrån en filmklipp jag har kollat på Hur ofta ser parkeringsplatser inte riktigt deppiga ut då. Men jag vet inte, varför det känns deppigare i Paris. Kanske var man inte så van att se några där. Man tänker inte bara att det ska vara fina byggnader. Precis, paris är så vackert och lite pittoreskt på något sätt. 11:13 Det känns bara som att jag läser min kritik också om sånt här på Piteå, och så kollar man på hur det såg ut innan och man bara, det var en enorm parkeringsyta som man då valde som plats för det här nya kulturhuset, och så utlyste man en arkitekttävling, och det var ju ändå under en tidsanda där det var väldigt såhär man ville göra förändringar, man ville göra förändring i landet, det var väldigt moderna liksom influenser. Så att Sontre Pompidou blev, den byggnaden blev, och att det var den byggnaden som vann, är ju ändå kanske inte så förvånande, framförallt inte med tanke på om vi bara börjar med att kolla på vilka som satt i juryn. Så var det Oscar Niemeyer. Man borde ju veta alla de här namnen hur man uttalar dem när man har gått en femårig arkitekt. I mitt huvud heter han Neymar, men det är ju typ en fotbollsspelare, jag tror också det. 12:12 Juryn i alla fall satt Oscar Neimeyer, sean Prové och även Philip Johnson, meyer, jean Prové och även Philip Johnson, och alla de tre är väldigt moderna arkitekter som gjorde väldigt, ja, men moderna arkitektur för sin tid. Jag tänker bara han Philip Johnson har vi pratat om tidigare när vi pratade om postmodernismen. Han har ju gjort den här 550 Madison Avenue Jag tror även den hade ett annat namn när vi pratade om den, men som är en postmodernistisk höghus, helt enkelt. Och han har också gjort Glass House, som är en jättekänd modernistisk byggnad i nästan bara glas. Så det är ju tre stycken väldigt moderna arkitekter som sitter i juryn. Så att valet av vinnare eller att det blev den byggnaden den blev, är kanske inte så förvånande egentligen. 13:10 Nej, precis, det kan man ju verkligen tänka sig. Sen kan jag också tänka mig, att det låg i tidens anda. Om man tänker vad som byggs under 60 och 70-talet, så finns det en experimentlusta i hur saker kan rationaliseras, precis, och det här var väl ett otroligt starkt koncept som hade en väldigt rationell grundtanke. Ja, men exakt. Men det var ju otroligt många bidrag. Jag tror jag läste att det var 681 tävlingsbidrag, så det måste ju varit svårt också att hitta. Alltså, jag tänker, det är svårt att stå ut bland så många bidrag, att det säkert också spelar in att ha ett ganska starkt koncept, precis som de hade För att, precis som de hade, för att faktiskt nå fram. Men det var då Richard Rogers och Renzo Piano som hade det vinnande bidraget, och de var ganska unga arkitekter vid tiden, så det var väl lite förvånande att de vann ett så stort uppdrag. Ja, de hade väl inte gjort så mycket stora grejer innan det här. 14:16 Nej, precis. Och sen, de hade ju ett kontor ihop. Men på det vinnande laget var även Richard Rogers fru Sue Rogers, som också är arkitekt, med, och en till italiensk arkitekt som heter Gianfranco Francini. Men just det kontoret som ändå stod bakom tärningsbidraget var ju Richard Rogers och Renzo Pianos kontor. Så de är ju de som alltid nämns som arkitekterna bakom verket, bakom byggnaderna. 14:49 Ja, precis, och de hade väl även teamat ihop med Arup, som är ett jättekänt ingenjörskonstruktörsföretag från Danmark, gjorde bland annat Sydneys Operahus. 15:01 Men ja, och där hade de Peter Rice, som var med och jobbade på Sydneys Operahus, var också med i genomförandet av det här, och som jag förstår att det var de även inkopplade väldigt tidigt i processen, vilket också möjliggjorde att konceptet kom så nära som möjligt. 15:20 Det som möjliggjorda att konceptet kom så nära som möjligt, det som är grundvisionen, ja, det är ju oftast en alltså väldigt för att inte kunna få ett så starkt bidrag som möjligt, och som du säger, för att man ska kunna möjliggöra sina visioner, så är det ju oftast en väldigt viktig del att man har ett starkt samarbete med ingenjörer från början, alltså att inte det kommer in sent, för då brukar man kunna behöva kompromissa mycket mer med sina idéer än när man har haft med det från början. Så det märks ju, och sen kan man säga att Frankrike är alltid ett land som har präglats av ideologi, stark revolutionär anda. Det är viktigt att vara en del av folket, och det var väl också en av delarna av konceptet att skapa en byggnad som skulle kännas lättillgänglig och som att den var för folket, för att den inte var så klassisk. Ja, och jag läste någonstans att de hade skrivit att de hade tagit intryck då Av de politiska händelserna i Paris Som var runt den här tiden Och att Frankrike stod då På randen till en radikal samhällsrevolt, så att man vill ju också skapa En revolutionerande byggnad I tidens andra, och det får man ju säga, att de lyckades med också Väldigt bra. 16:38 Det är ju verkligen något nytt och speciellt. Ja, det är det ju verkligen. Sen kan man ju känna, att jag tror, att den, när den stod, klar, inte uppfattades som folklig, utan snarare som svår, då den kanske inte var så estetisk, men att den med tiden har blivit folklig och liksom pariserna har tagit in den i sitt hjärta och bara den här är en del av vår själ och kultur. Ja, för när den kom, var den väl ganska. Jag tänker, som du sa, att den här deppiga parkeringsplatsen jag kan tänka mig, att det är många som nästan saknar den deppiga parkeringsplatsen när Sondre Pompidou kom, för den var ju ganska så illa. 17:14 Om tyckt Jaja, och där är väl, finns det väl ett citat, som jag tror ursprungligen är ett citat om Eiffeltornet, men att det bästa med Sondre Pompidou, de har gett så utserbjängt på taket med utsikt av hela Paris, det bästa med den är, att då slipper man se Sondre Pompidou. Men alltså, jag kan också förstå det. Alltså, jag tycker jättemycket om byggnader. Jag tycker det är en rolig byggnad, häftig byggnad, framförallt som allt vi har sagt, revolutionerande byggnad. Men jag kan också förstå det. 17:46 I Paris, som är så himla pittoreskt, så mycket gamla, fina byggnader, sen kommer det en sån koloss med en massa rör och färger, jag kan verkligen förstå att den spontana känslan inte var såhär wow, vad fint, utan att det var motstånd. Alltså jag kan ändå fatta det. Jaja, jag menar, det är ju såhär. 18:06 Jag har hittat någon artikel i Le Figaro som hade skrivit att Paris har sitt eget monster, precis som det är i Loch Ness, och att det är liksom, och jag tror att det är precis. Som Skottarna älskar Nessie, så har pariserna kommit Och älskat Sondre Pompidou, för att det är så speciellt. Men det, det första intrycket var Att folk tyckte det var fult Och särskilt eftersom det är så stort också, så blir det verkligen påtagligt. Men precis, och det är det jag kan tycka. 18:39 För jag vet jag skrev en uppsats om Sante Pompidou i skolan Och när jag sen var i Paris för första gången, som var typ kanske ett halvår, ett år efter jag skrivit den här uppsatsen, så var jag ju såklart såhär, tyckte det skulle vara så kul att äntligen få se byggnaden och uppleva den på riktigt och, ja, se hur den ser ut, helt enkelt, och jag vet att jag var lite besviken över att den är så tight in, liksom kilad i staden, för man kan inte heller riktigt uppleva hur stor den är, se hela liksom helheten av byggnaden, för att det är så tight med byggnader runt omkring. Så den blir inte heller riktigt uppleva hur stor den är, se hela liksom helheten av byggnaden, för att det är så tajt med byggnader runt omkring, så den blir inte heller alltså absolut att den uppfattas som stor och den är jättestor, och det är en helt annan skala på den än bebyggelsen runt omkring, vilket ju skapar, ja, det sticker ju ut av den anledningen, ja, men man, man går så pass nära den hela tiden. Så jag tycker inte heller ändå att man upplever den inte som så enorm ändå på något sätt. Nej, den är väl lite svår att få en överblick av. Det är också ett minne av att jag tyckte, när jag var i Paris och såg den Särskilt, eftersom när man ser bilder på den får man ju ofta se någon typ av översiktsbild eller en arealbild, exakt, exakt, där du ser alla de här rören, men den är för hög för att, när du står nedanför den, att du ska uppfatta det. Jag tror att det är det, jag känner att jag tycker den är nästan häftigare när man ser den på håll, för då ser man de här funktionerna, och det är lite häftigt Konceptuellt. Men när man står precis bredvid den det är, då det känns lite skräpigt. 20:16 J typ känns lite skräpigt Bara. Jaha, jag hade lika gärna kunnat stå bredvid, liksom någon sorts kraftverk. Det ser nästan ut som en industribyggnad, färgerna lyfter det Verkligen, liksom. Men att det är något lite konstigt i Paris, som är så strikt i sin övriga arkitektur är alltid väldigt likt, och så är det här bara en massa rör. 20:36 Ja, jag hade tyckt att den skulle krävt sin plats mer. Sen är det ju lite häftigt också, att den så här man går på Parisgator och så helt plötsligt är man framme vid den här jättebyggnaden. Alltså det finns ju någonting i det också, att den bara är gömd bland allt annat. Men för att man verkligen skulle uppleva den, så tycker jag, att den skulle förtjänat ännu mer mer plats runt sig. Den har väl i och för sig mot ena långsidan lite mer plats ändå. 21:02 Ja, precis Ena långsidan har väl en plats som liksom lutar lite in mot byggnaden, ja, så man ändå kan se hela på något sätt. Och det har jag också förstått har blivit en liksom. Alltså det är en väldigt uppskattad plats För att det är såhär. Jag har sett en massa filmklipp av folk som säger att då sitter du rätt ner på marken och säger ha, picknick, köka, glass, det är såhär. Försäljare utanför, folk som spelar instrument Ja, för att det lutar liksom, och det var väl tanken med att göra en lutande liksom. Men det är spännande att det räcker med att det lutar lite för att folk ska sätta sig på marken. 21:41 Man kan ju säga att Santropompidou ändå var lite startskottet eller en av de första gnissorna på två liksom raketkarriärer som Richard Rogers och Renzo Piano har gjort. De har ju båda på varsitt håll vunnit Pritzker Prize, som är det mest ärofyllda priset inom arkitekturen man kan vinna. De har ju båda varit sådana stjärnarkitekter. Det som är kul också med Richard Rogers Du är som sexlaxaren laxask. Ja, det var verkligen det, richard Rogers är att han också lite såhär You're like six laxar in a laxask. Ja, det var verkligen det, richard Rogers, han också lite såhär. Man kan inte säga att han uppfann, att det var hans stil, men han är ju ändå en person som har väldigt starkt också kopplat till just stilen Jag vet inte vad den heter på svenska, men på engelska heter den Baulism som är just det, den stil som man då kan säga att Sontrapompedo tillhör, när man gör den här typen av insidan-utbyggnader, där systemen hamnar på utsidan. 22:51 Han har gjort fler byggnader än så. Det var ju, som du nämnde, ju väldigt tidigt där i början Lloyd Building, men som han också har ritat och som också är en byggnad i den här då Baulism-stilen, med trappor på utsidan, rören på utsidan, alltså det blir en väldigt specifik typ av byggnader. Jag tror att namnet Baulism, det här är ju en väldigt liten ism. Den innefattar ju typ Sontre, pompidou, lloyd-building och kanske två, tre till byggnader liksom. Så det är inte så konstigt att Richard Rogers liksom blir associerad med den heller. 23:24 Nej, precis, han är ju då en väldigt specifik. Men där ska det då ha varit liksom, att den här typen av idéer började liksom utforskas inom designutbildningarna liksom, och att det var någon lärare som gick förbi och bara alltså this looks like bowels. Alltså han tyckte det såg ut som typ inälvor, antar jag, ja, mag och tarmkanaler liksom, ja, och sen tog man åt sig och liksom använde det uttrycket för själva ismen, för att det var ju också lite sant. Så, ja, du har byggnadens inälvor på utsidan. Den är en inside-out building. På svenska blir det inälvism. Det låter jävligt äckligt. Jag förstår ju att det inte var menat som en komplimang. 24:08 Nej, det är trend. Det finns ju en ganska fin skiss som är från Michael Webb's student project, som också har det till den här ställen. Det är ju inte ett realiserat projekt, det är ju bara ett studentprojekt. Men man kan definitivt se likheter mellan det och Sontre Pompidou och Lloyd Building, och det kan man också. Det projektet kan man verkligen se varför man kallar det Baulism. Alltså det ser ju ut som att man har tagit, ja, innehållarna Och bara en bild på dem, nästan. 24:41 Alltså det är väldigt tydligt kopplat till det. Jag kan tycka att det är svårt med Baolism. Alltså jag uppskattar det som koncept Och som att det uppstod under den tiden. Med vad gjorde vi i Sverige? Vi byggde en miljon hus som såg likadana ut. Här kanske liksom Bättre skala att testa på typ 3-4 byggnader, men jag vet inte någonstans är det någonting i mig som också har lite svårt för det här alla kanaler på utsidan, för det känns lite som något från en såhär Armageddon-film, alltså en dystopisk framtid. Ja, det håller jag verkligen. 25:15 Alltså, den här Lloyd-building, den tycker jag verkligen dels, dels är det att det händer för mycket, det är väldigt mycket metall, men som du säger, det känns väldigt dystopisk framtid, medan Sondre Pompidou tycker jag har någon annan. Det jag tycker att lyckas med Sondre Pompidou är kanske just att det är också färgerna, att det är ett så tydligt koncept och att den också har sin tydliga liksom kubiska form. Alltså det är väldigt så här, inom vissa ramar det är väldigt tydliga ramar, men inom de ramarna händer det mycket, medan till exempel den här Lloyd-building, där är det olika nivåer, det det kommer att röra hit och dit, den har olika former och det är liksom ingen, det är inget som ramar in byggnaden. Jag tror det är det man saknar i Lloyd Building, medan i Sontre Pompidou så finns det då den här tydliga ramen för strukturen. Så kan man vara lite då wild and crazy innanför den ramen. 26:12 Alltså, jag tycker då nästan tvärtom. Jag älskar inte Lloyd Building. Jag håller med dig att jag tycker den kanske hade tjänat på att ha färgerna av Sondre Pompidou, för det är mer konceptuellt. Det här är tydligt ventilationskanal, men jag tycker nog att det är mer intressant att få till en sån höghusbyggnad, där det är de här olika kanalerna, får typ utrymme att sträcka ut sig Och trapporna blir någon sorts skulpturala i sin serpentinform, medan jag tycker att på Sontre Pompidou det är så mycket som händer, men in the end of the day är det bara another brick in the wall. 26:50 Nej, men liksom, jag fattar vad du menar. Det är en tillfika till byggnad. Det som faktiskt händer i fasaden utöver de här kanalerna, det är liksom en rulltrappa som zigzaggar sig upp. Det är Jo, det räcker för mig. Det är gott och väl, men jag tror att jag kan tycka att om man nu ska låta de här kanalerna styra utformningen, varför inte ta det hela vägen? Och det tycker jag att Lloyd Building gör? Det är liksom ändå sjukt. Nu ser inte ni mig, men jag sitter och sträcker ut mina armar mot taket. Jag tycker om att man kan sträcka ut sig och komma till sin fulla rätt, medan så klär de bara inbyggnaden. 27:31 Ja, jag fattar vad du menar, men jag tror också såhär det som för min del jag vet inte om det är materialen, det var någon anledning att få en toalett slash, alltså reningsverkkänsla av Lloyd Building. Ja, det är det. Lloyd Building ser ju mer ut som någon typ av industribyggnad eller oljeraffinaderi. Det är väl en typ vad är det? Ett jättestort försäkringsbolagskontor från början? väl, om det fortfarande är, det vet jag inte, men alltså, såhär det är. Nej, nej Säger jag, men tydligen Richard Rodgers höll ju på med Lloyd Building samtidigt Och att han fick bli övertalad att göra tävlingen om Sontra Pompidou för att han tyckte att Lloyd Building var så mycket mer intressant, jaha, att jobba. Andra anledningar, typ att det fanns mer pengar i projektet för att det var en privat kund istället för Pengarna. 28:26 Ja, något offentligt, men också kanske ett tydligare program, tänker jag med ett kontor än ett kulturhus, som lite kan vara vad som helst. Ja, det vet jag bara i skolan, när man skulle rita kulturplatser, det kändes alltid som att det fanns mycket utrymme för tolkning. Vissa arkitekter är väl mer drivna av att kunna göra saker som är helt öppna, där man får styra mer funktioner själv, och andra tycker att det är intressant med begränsningar och tydliga program och tidiga program. Sandro Pompidou är ju verkligen ett kulturhus och en byggnad som den i Sverige ändå har jämfört med och som vi kanske vill liksom. Det är så många svenskar som skulle vilja att Sandro Pompidou är inspirerat av kulturhuset i Stockholm, och det finns ju absolut liksom angränsande idéer som, som säkert var typiska för tiden. 29:29 Precis, kulturhuset i Stockholm är ju ritat av Peter Sälsing och anses väl vara en av de mer lyckade delarna av när man gjorde om Stockholms, liksom området kring Sägelstorg och Revklara kvarteren, så sägs väl kulturhuset vara en av de delar som faktiskt är uppskattade, och det byggdes väl ungefär tio år tidigare än Söndrup-Pompidou, så det är ju definitivt i samma tidsanda. Men det är också en ganska logisk struktur. Men det har ju ändå en motsatt fasad. Den är ju helt liksom glasad och väldigt öppen, men tanken var ju också att det där öppna skulle liksom bjuda in besökare till huset, och den bärande strukturen sitter liksom i baksidan. Alltså konstruktionsprincipen är typ en som en bokhylla För att kunna skapa stora, vidsträckta utrymmen Som är väldigt fria, för att kunna ha olika funktioner. 30:31 Upplägget för våningarna Och, som du säger, den här öppenheten, men också de här ganska stora våningsplanen Är ju ändå lika för de två byggnaderna. Det kan man ju ändå säga, precis, jag har inte varit inne i Sondre Pompidou, Jag har varit inne i kulturhuset. Men jag kan tycka, när man ser videoklipp från insidan av Sondre Pompidou, att det finns definitivt likheter i estetiken invändigt, även om jag tror att Sondre Pompidou upplevs som otroligt mycket större Och liksom hela den här grejen med restaurang, som ändå är lite bättre, stort takterrass med utsikt över hela staden. Du har liksom teater, de har biograf, bibliotek, finns i båda Konstutställningar, men samma typ av uppbyggnad, precis, det är ju verkligen det här, med ett hus som ska rymma så många funktioner samtidigt, och bottenvåningen i kulturhuset är liksom en förlängning av Särgels torg, likväl som man har ett torg som fortsätter ut på gatan i centralpompidou. 31:34 Så jag tycker, att man kan se likheter. Sen, om de egentligen var inspirerade av kulturhuset i Stockholm nej, kanske inte, om det liksom påverkade jättemycket att det fanns svenskar som var inblandade i projektet, kanske inte heller. Det kan man säkert ha påverkat lite grann. Men jag tänker, att det är en typisk sån grej som man är, så som svensk gärna, man gärna claimar lite. Har ni sett likheterna mellan vårt projekt och det i Paris? 32:03 Ja, ja, men jag tror till och med att stå på Kulturhusets hemsida att så här bla bla bla, som var museintendent på Moderna Museet, flyttade sen till Frankrike och skapade, var museintendent för Centre Pompidou, så att ja, det var väl lite samma personer som rörde sig i samma kretsar och hade samma idéer. Ja, men som du sa, en del av tidsandan i hur man tänkte och såg på kultur, men också hur den skulle vara tillgänglig till folket. Alltså, tanken med den svenska varianten är väl med att den ska vara folklig, och den franska varianten är väl med att den ska vara lite revolutionerande. Men det är väl också. Det speglar lite andan i länderna, men det är fortfarande en byggnad för folket, som ska vara för kulturen och vara för det man upplever tillsammans. Nej, verkligen, och det tycker jag ändå. 32:53 Är man på kulturhuset en kall förmiddag, då är det ju ändå väldigt blandade personer som är där inne. Och nu har inte jag varit i Sondre Pompidou en kall förmiddag, men jag har sett videoklipp på hur folk liksom, men de står och kör utanför för att kunna sätta sig i biblioteket, för att det är liksom, vissa är ju fattiga studenter som hellre sitter på biblioteket och slipper de värma upp sin lägenhet för värmekostnader i Frankrike, och vissa, som kanske inte alls har en bostad, letar sig in till en skyddad plats. Så jag tror att de ändå har lite liknande. Alltså, det är folks andra vardagsrum på något sätt. Jag tror absolut, ja, men ska vi runda av det här då? Ja, precis, vad tar du med dig från Sontre Pompidou? Men jag tycker det är kul med projekt som är koncept. Sen får det aldrig bli liksom jag vet inte. Alltså konceptet får inte ta över för mycket, så att det inte blir så att det är det enda viktiga. Men jag tycker det är roligt med byggnader Där man lyckas hålla hårt på ett koncept Och göra det till verklighet, men också något som funkar, för det gör det ju som Träbomperod, det funkar ju. 34:14 Det funkar ju jättebra som konstgalleri, som du sa, bibliotek. Sen så kanske det då ur underhållsperspektiv inte var det bästa. Alltså det finns andra grejer som då fallerar lite grann på grund av det här konceptet. Men det är kul, när man lyckas skruva till någonting och ta det till sin spets ur ett koncept. Jag tycker att det är roligt med sådana byggnader. Nej, och det är väl det som känns roligt, att att det ändå. Ja, nu kanske man vet, att det är inte världens bästa idé att ha ventilationskanalerna på utsidan, men jag menar, byggnaden har ändå stått i över 40 år. Det är inte som att det är omöjligt. 34:54 Det känns ju roligt, när man på ett sånt högprecisprojekt ändå tar lite risker för att testa någonting nytt, och att man både som ingenjör och arkitekt kommer ihop. Så det är klart, det fanns idéer som strök. Så jag tror typ, att jag läste, att från början skulle det vara de olika våningsplanen som skulle röra på sig. Ja, det har jag också läst. Ja, det är klart, det var kanske ännu mer konceptuellt från början, men det som ändå bevarades, känns det som att det verkligen fanns en, en vilja att genomföra, så som arkitekterna såg det framför sig. Ja, men precis, jag tycker det är väldigt kul. 35:31 Själv. Då, vad tar du med dig från Santry Pompidou? Det är nog kanske det, att ändå ha en process som är fylld av utforskaranda och vilja att testa något nytt. Men också, det är ju även idag, när man arkitekttävlingar idag, det är ju koncept, är ju viktiga, för att det blir ju ett sätt att sälja sin idé, alltså tydliggöra, vad är det vi har tänkt. Alltså är det ett projekt och en tävling idag, där idén man kan ha alltså typ tio jättebra idéer, men kan du inte presentera dem som en enda stor på något sätt och liksom en vision, då blir det ju svårt att också sälja in hela projektet, så att det är ju liksom, det är ju aktuellt, det är inte bara såhär. 36:17 Ja, en arkitekttävling är en väldigt framåtanda och revolutionerande tid, utan det är ju så, man måste jobba även idag att hitta sin vision och sitt koncept och liksom se det som ett sätt att få fram en idé. Ja, verkligen, det tänker jag också när man har sett tävlingsbidraget. Alltså, på den tiden ritade man ju allt för hand, så det var ju ändå mycket enklare skisser och ritningar och modeller än vad man har idag. Det är väldigt fina ritningar och modeller, ja jättefina, och de funkar väldigt bra ihop med konceptet. Alltså det är snyggt och grafiskt. Men ibland undrar jag, om idag kanske man inte har lika mycket tid alltid att fokusera på konceptet, för att man liksom ska göra såhär flashiga renderingar Och då måste du modellera upp massa detaljer som man inte har löst, än för att det är ett koncept, att det kan finnas någonting positivt i den tidens presentationsmaterial. 37:12 Det är det som kan vara problematiskt med koncept, att man ser för övergripande och missar detaljerna. Så det finns ju också, och det kan man ju inte säga, att de gjorde i Santroponpedo glömde detaljerna. Där känns det som att man varit inne i minsta lilla detalj. Ja, även typ konstruktionsdetaljerna kommer jag ihåg att jag läste en jättelång artikel om, när vi pluggade, för att de gjorde någon superspeciell koppling i typ ljuthjärn som aldrig hade testats tidigare. 37:37 Och Frankrike var såhär, det där får ni nog köra en massa laboratorietest på, för vi vågar inte bygga en sån här stor struktur med en oprövad metod, ändå rimligt, också superrimligt, och de löste det, och de där grejerna sitter där än idag och lever och frodas, förutom för fågelbajset, ja precis, det är bara den där lilla också. Så Paris, som har så få duvor, ja, men det verkar som att Santa Fe är, det största fienden är duvorna. De får väl skicka dit runar med hagelbössa, precis, eller kanske några sån I have an idea. Eller kanske några sån tränade hundar och illrar som jag läst att de har i Malmö just nu för att fånga råttor inför Eurovision, har du dem? Ja, både då tränade hundar och tränade illrar letar råttor där just nu, och jag bara känner, jag som har hund, alltså det finns inte en chans i världshistorien att jag hade velat att han skulle leta råttor och sen komma hem till mig på kvällen. Men alla som har katt har väl Ett sånt hus. 38:41 Fast, det är ju typ lite små möss, eller Ja. Alltså jag undrar, rottorna i Malmö är nog för stora för katterna. Åh, men det var ju. Jag vet inte i och för sig, hur stor skillnad den här Saneringen av rottor i Malmö kommer göra, för jag tänker, det finns ju hur mycket rottor som helst, eller hur många rottor kan de få tag på? 39:02 Jag undrar också Det är så mycket duvor och fiskmåsar i Malmö. Jag är så här, jag har faktiskt bara Jag såg en del råttor, men jag bodde också mitt på Mellan, men de såg jag bara på natten, de störde mig typ inte. Men duvorna och fiskmåsarna, du kunde inte gå längs med gatan med din falaf. Att de liksom attackerar När man får hålla den nära, ja, men då är risken också att de kommer nära. Ja, det är Malmös problem, det Precis Malmö och Paris. Så, elsa, har du något tips den här veckan? 39:44 Ja, jag har Lyssnat på Mark Isit Tror jag var det talad hans namn Hans sommarprat för i somras. Så det är egentligen ganska gammalt, men man kan ju alltid lyssna på alla Sommarprat och vinterprat På SRs. Jag har lyssnat på appen, men i efterhand. Så det skulle jag vilja rekommendera. Framförallt tänker jag, för många som lyssnar är väl ändå lite intresserade av arkitektur och design då, eftersom det är det som är vårt tema, och han är ju arkitekturkritiker. Så han som har pratat handlar om egentligen typ våra städer. 40:20 Han analyserar väldigt mycket svenska städer. Han analyserar väldigt mycket svenska städer, kanske främst de stora, och ser hur har vi hamnat där vi är? Vad skapar en levande stad? Hur ser det ut i andra städer? Främst Köpenhamn jämför han mycket med, och jag tycker så här det finns några. 40:39 Det är inte så det bästa sommarpratet jag har hört, alltså. Det finns ju många som kanske är mer rörande historier och så vidare. Men jag tycker att han har några väldigt intressanta poänger gällande just arkitektur och våra städer och hur de är uppbyggda Och saker som jag kanske inte alltid har tänkt på Och hur man skapar platser. Vi vill vara på. Det har vi sagt innan också, men man ser ju ofta på Köpenhamn som någon form av förebild i hur man kanske vill att städer ska vara, men även andra sydeuropeiska städer, och vad är det som gör att de lyckas och kanske vi i Sverige inte alltid lyckas? Jätteintressant var det, ja, men det låter ju spännande. Men så det var inte så personligt att han gick tillbaka i sitt eget liv och rota. Det var mer kopplat till det han jobbade med. Ja, det var i princip inget om han nämnde väl sin familj, men sommarpratet var ändå dedikerat till arkitektur och hans syn på vad som är problemet med svenska städer och vad man kan göra för att göra dem bättre. 41:39 Det tycker jag är kul. Det är nice när folk sommarprat, blir ganska lika om alla ska berätta sin livshistoria. Så unika är ju inte folk. Det är därför jag tycker det är kul när folk tar sitt yrke och pratar om det. Jag håller med. 41:55 Någon sommar lyssnade jag på ganska många sommarprat första halvan av sommaren. Sen var jag så här. Nej, nu orkar jag inte, orkar lyssna på fler andra halvan, för det är ofta samma uppbyggnad, som du säger. Men nej, det var verkligen ett annorlunda upplägg. Så det var kul. Och, som då arkitekt, kul att höra någon annans Han är ju inte utbildad arkitekt, utan han är ju bara och bara arkitekturkritiker. Så höra hans syn på de städer vi lever i, ja, men kul. 42:21 Jag tror faktiskt inte jag har lyssnat på det, men jag har hört många prata om det, så det får jag definitivt lyssna på. Gör det Du? då? vad har du skrapat ihop? Jag menar, skrapat ihop tips den här veckan? Ja, jag har inte skrapat, nej, men jag tänkte faktiskt också tipsa om en podcast Som jag. 42:46 Nej, men jag tänkte faktiskt också tipsa om en podcast, som jag själv blev tipsad om genom en podcast, lite meta, men det är en podcast som heter Acquired, som handlar väldigt mycket om typ såhär ekonomi och såhär företagshistoria, hur de har kommit till och vad de har för utveckling. Och det avsnittet jag framförallt har listat igenom är om modehuset eller väsk och sadelföretaget är med Jaha, okej, jättespännande. Killarna som har podden, tror jag, är utbildade ekonomer. De researchar varje avsnitt i ungefär en månad och sen publicerar de liksom tre till fyra timmar långa avsnitt, så att de är otroligt liksom grundliga och djupgående. Men jag har bara börjat lyssna på ett annat. Men det jag omhärmer mig av är ju superintressant, för det är ett så speciellt företag som har funnits otroligt länge. 43:37 Det är en familjebusiness, det är väldigt lite, de har väl att ändra, men det är ändå saker som har hänt under de. Vad är det? 200-300 år de har funnits, men är med en del av det här. Nu kommer jag inte ihåg vad det heter, ett superstora företag, lvmh Precis. Nej, de är inte det. 43:53 Men han, arnaud som typ är grundaren av eller liksom majoritetsägaren av LVMH. Han har ju försökt kuppa armé och köpt in sig, så att han var majoritetsägare utöver familjen, så att de är på något sätt därav en del av LVMH, för att LVMH har aktier i armé. Men de har aldrig blivit helt övertagna Och de jobbar väldigt hårt för att de aldrig ska förlora kontrollen över företaget. Men det är superintressant. De var väldigt duktiga på att berätta på ett intressant sätt. Det är köttigt med fyra timmar. 44:36 Om man inte ska tappa fokus, måste man göra något ganska monotont. Jag vet inte om man har någon jättelång promenad eller städning eller något man ska göra, så passar det kanske. Ja, men också otroligt, så ambitiöst att ha lagt ner så mycket tid på varje avsnitt. Det gör ju att man också som lyssnare, tänker jag, verkligen uppskattar det mer, för man vet att det är ingen som bara så killgissar sig genom ett helt avsnitt, utan det är riktig fakta som någon har lagt ner tid på att ta reda på. Nej, men verkligen Det är superkvalitativt. Men det är kul, tänker jag, med designmärken. 45:16 Många jobbar ju på samma sätt och många har köpts upp av LVMH. Då är det ju spännande med ett företag som är med, som liksom inte har alls använt samma strategier och trots det just nu kanske är ett av de liksom mest hypade lyxföretagen som finns Och också har varit under många år, även om såklart alla märken går upp och ner. Men det har ju ändå varit ett stort märke under så lång tid, verkligen. Jaja, alltså Det var ju liksom med Sex and the City, jaja, och det har lite personlig storlek också, för de har ju sålt jättemycket scarves. De har varit mycket mer lättillgängliga. 45:55 Min mamma och min mormor hade ju Hermes scarves, så att nu säger jag inte att det var så att varenda person hade råd att köpa, så var det inte. Men det är inte som handväskorna som är på något sätt ouppnåliga, och de har ju blivit otroligt räddiga nu, alltså, vilket är ganska sjukt Med tanke på hur svårt det är att få tag på dem. Precis, ja, nej, men det var väldigt intressant lyssna på Allt från arkitektur till mode, tänkte jag säga Men det kanske är tej, men i alla fall modemärkets uppkomst och företagets historia. Ja, vi hoppas, att ni tyckte det var kul att höra lite om ett specifikt byggnadsverk. Ja, ni kanske har något annat byggnadsverk ni vill höra om i framtiden? så får ni gärna skriva en liten kommentar på Instagram eller vart. Det är ett annat ställe där ni kan kommentera, så får vi reda på det. Kan kommentera, så får vi reda på det. 47:04 Ja, precis, och lämna gärna feedback Och följ oss i din podcast spelare. Det hjälper oss jättemycket Att få spridning Och veta vad vi kan göra bättre. Ja, då blir vi väldigt glada. Så, ja, tills nästa vecka får ni väl lyssna på våra tips. Det här avsnittet, men det har ni ju lyssnat kvar på nu, när ni är här, och, som sagt, nästa vecka kommer vi med ett litet specialavsnitt. Så stay tuned. Ja, ha det bra. Så hörs vi. Ha det så bra, hej då. Hej då.