0:00:05 - Elsa Hej och välkomna till Bakom fasaden, med mig Elsa och mig Henrietta. Bakomfassaden är vår podcast om arkitektur, design och allt där emellan. Elsa, hur är läget med dig? Det är bra. Solen skiner inte, det är grått, men det är bra. Då Det är bra. Jag är lite förkyld, men jag är på väg ur det. Hoppas du hinner bli frisk till jul, då Jag har ändå en vecka på mig, så det blir något bra. Vi får se hur mycket det hörs i micken. Jag var tappt förra veckan, som ni säkert alla hörde. Då är det väl din tur den här veckan. Då, ta över den stafjärt. Pinnen, precis, det står lite ett dokument över hur tiden är just nu. Alla är så persilda, känns det, som Man skulle kunna tro att det är jag som har smittat dig, men vi har ju inte ens träffats sen vi spelade in. Vi bor i två helt olika städer. Jag är inte skyldig. I alla fall, det känns skönt, nej, men att vara närmsta. Kollegor är dock hemma sjuka, så jag tror att det är de som är skyldiga. Ja, de är så, eller så är jag skyldig till en av dem, vem vet? Vi har ju tänkt att vi ska prata om ett ämne som är kärt för ganska många den här veckan. Ja, och det kommer tjejer av ett. Jag var inne på Facebook som den boomer jag är Eller ja, det är väl boomer. Jag tänkte säga Millennial är väl lösna, att alla är faktiskt fortfarande kvar på Facebook, eller är de inte det? Det är väl lite att man har kvar sin profil men inte använder det. Jag tycker Millennial är ändå på Instagram och Jenssup har tyckt så. Men jag såg ett väldigt gulligt inlägg. Nu får man ge upp inlägg från grupper. Man är inte med i sitt flöde. Och då var det någon som hette Rävjärgen, vilket inte säger mig så mycket, men som hade ett jätte gulligt inlägg med ett bild på en funkesvilla Med captionen. Vad säger man om en tjusi funkesvilla i det ganska halka och ruggiga värdet? Det är verkligen en gyllerneepok inom villabyggandet, tycker jag. Vådant, men trots det är ganska gammeldags på insidan, men handverk som en sinredning, fint. Och det här inlägget följde sig av värdesgulligaste kommentarstråd med folk som delade med sig av bilder, områden de hade växt uppe och berättat om hur det hade varit att växa upp, olika funkeshus, och jag tyckte att det var väldigt tydligt att det här var en epok som uppskattades av väldigt många. Det kändes som att det fanns många som hade en personlig relation till begreppet funkes, ja, det som är intressant med funkes, som du säger, är att det är så, ja, men ändå känns som att alla nästan älskar funkes, samtidigt som den tid och den arkitekturstil som utvecklades under den tiden, kanske mer då. Modernismen och så vidare är en stil som är ganska kritiserad, framför allt idag. Så det är liksom det är byggnader som kommer från en stil som är lite kontroversiell, men där är det ändå någonting som har lyckats. Precis Så dagens ämne blir funkes. Jag tänker, innan vi kollar bort nån, så ska vi börja med att va snabbt presentera funkes. Det är alltså en arkitekturstil, och funkes är liksom kort för functionalism, och man skulle väl kunna säga att det de flesta tänker på när de avser funkes. Det är liksom den arkitektur som byggdes under 30-40-talet eller 30-40-talet i Sverige, som är ganska stram då. Det är en del av modernismen, som är liksom ett bredare begrepp, som börjar kanske redan på 20-talet internationellt sätt och sträcker sig fram till 70-talet, skulle jag väl säga, liksom det bryts av med postmodernismen, som vi pratade om i ett tidigare avsnitt, så vi hoppar bakåt i tiden nu En och mer. Precis, det här är liksom föregångare, men functionalism och modernism är egentligen synonymma ord, men jag skulle säga just ordet funkes när man liksom har förkortat det. Då syftar man oftast på det som byggdes mellan 30-40 då Och framför allt i Sverige, precis och framför allt i Sverige. Ja, de går inte runt i USA och Tyskland och säger funkes, nej, det är näkligare då, inte, men det är ju perfekt då. Eftersom du sa, att den här räven eller vad han hette i Facebookgruppen sa, att funkesen lyser upp lite grann, så är det ju ett perfekt ämne nu. Då, idag, den här gråa depiga utomhus tiden vi är i att lysa upp med lite funkes för att sada. Precis, det är förhoppningen med dagens avsnitt. Det kommer ju, som vanligt, lägga upp bilder på Instagram först och främst. Så, precis som alla andra gånger, går det gärna in där redan innan ni börjar lyssna eller under tiden. Så är det ännu enklare att hänga med i vad det är vi diskuterar, vad det är vi beskriver och hur allt egentligen ser ut, för det är ganska svårt ibland att helt bara se framför sig om man inte vet vad vi pratar om. Så, gå in på Instagram, okej. Men om vi ska gå tillbaka då till det som jag nämnde innan, funkisen är egentligen, kan man säga, en gren i modernismen. Modernismen började sen 800-tal, tidigt 1900-tal, och vad tankar om det moderna samhället egentligen, både estetiskt och hur man skulle leva. Det var till och med en politisk vänsterrörelse, kan man väl säga, där man ville bidra med bland annat bättre levnadsvillkor. På den tiden var ju mycket av de byggnaderna och hemmen ganska trånga och mörka och kanske inte jättebra levnadsförhållandet för många människor. Modernismen blev lite av en våg, med hjälp av industrialiseringen också bidrog till nya moderna sätt att kunna bygga. Precis så kan man säga, att där vid sekelskiftet, då det har skett en industriell revolution under 1800-talet, det uppstod mycket tankar i samhället om vad ska det nya seklätt innebära? Vad är det nya stilen, som ska känna teknik, när det är nya seklätt? Där inte modernismen ensam, det uppstod ju andra krafter också med ljugend och artnivå Parallellt. Men modernismen kanske är den mest radikala, för att den är så himla starkt sprunger nu i industrialiseringen. Man byggde fabriker som uppbyggda på ett visst sätt och är väldigt rationella i de stegen man producerade saker. Det där tankesättet applicerade man dels på fabriksbyggnaderna, men började också utveckla tanken och säga kan vi göra det här i andra byggnader med andra funktioner? Ja, för en av de mest tongivande arkitekterna under den tiden är ju Le Corbusier. Le Corbusier var en sveitchisk arkitekt under den här. Gud, man kommer göra en sån ny Gustav Fridolin. Nu, när man säger shits Jag har till och med börjat säga det så ofta som skämt att jag har svårt att säga sveitch på riktigt. Men han var en sveitchisk arkitekt som Han hade väldigt starka och radikala idéer på den här tiden, när modernismen utvecklades, och är väl en av de mest tongivande arkitekterna från den här tiden. Han uttrycker till och med att han tycker att hemmet och byggnaderna ska vara maskiner. Man går tillbaka till och med att titta mycket på skepp och fartyg och se hur de utformade maskinerna är Och hur kan vi applicera det på våra hemm och byggnader istället. Ja, ja, och vad kan jag säga? Varför var det tidigare? men lite var i tiden vi befinner oss. Så är det en utställning i Paris 1925, där Corbusier presenterar en paviljong som definitivt sticker ut bland de andra, för att den är då Om jag, men totalt är det tidigare modernistiska som byggs, och den är då rätlinjig. Där är det ganska ljus, stora glaspartier. Det är de flesta att tänka på när de hör ordet modernism. Ja, när vi pratade i avsnittet om postmodernism, så nämnde vi ju det här, att inom modernismen finns det egentligen ganska mycket regler, inte några underverkält accepterade regler, men Corbusier till exempel hade ju till och med Han hade då fem regler för arkitektur, där det första var, att man skulle använda sig av pelare när man byggde, och de här pelarna blev då vidare till att man skulle kunna ha en mycket mer fri och öppen planlösning, framför allt på första våningen, för med hjälp av pelarna kunde man ju sätta väggarna mer fritt än man kanske var tvungen att göra innan, när man behövde tänka då på bärande väggaren, bärande struktur. Han pratade också om, att de här pelarna ska kunna innebära en mer fri design av fasaden. Du ska kunna ha större fönster, för ytterväggarna behöver inte hellre vara bärande längre. Du ska kunna ha stora fönsterpartier, kanske långa fönsterband till och med. Det. Nästa steg är, att man ska kunna ha horizontella fönster på ett annat sätt. Tidigare var de ju mer vågrett formade, i att de var mer högre än vad de var breda, men de här horizontella fönsterna innebär, att man skulle kunna ha mer långa fönsterband. Och sist men inte minst, så vill han också väldigt gärna att man skulle kunna möjliggöra taktrasser Ovan på då eller Trädgårdar ovan på taken som en del av hans fem regler för arkitektur. Och det är ganska intressant att vara så bestämd i vad man tycker att arkitekturen ska innebära. Precis, ja, och där gjorde han väl. Vad heter den? Villa Savois, ja, precis, som ju verkligen är en sinnebild för alla dem. Han använde alla de principerna i den, och han var jättetonivande. Nåt annat som vi ju tugg upp i första avsnittet var ju just det här begreppet form follows function, som ju också verkligen kända tecknar modernismen, och det grundades ju av en amerikanska arkitekt som heter Louise Sullivan, och det är ganska tidigt där på 1900-talet, när de här idéerna började uppstå. Men han hade ju också en teori bakom tesen. Så jag tycker det är lite intressant, för det är väl det som blir väldigt tydligt med den nya estetska uttrycket, och det var, att han tyckte, att det fanns inga estetiska problem, utan ens uppgift som designer var ju liksom att hitta den innebående funktionen, och då skulle formen ge sig själv, precis, och det innebör ju då, att man behöver liksom inte smicka ut den byggnad, utan formenspråket ska komma utifrån funktionen. Och sen var det väl också en del idéer om det, det man då skulle prida byggnad med skulle snarare komma från naturen och materialen än vara motiv av föremål eller djure, som man hade haft mer tidigare eller hade inom andra stilar som fanns samtidigt. Ja, men nästan som att formen i sig bara är ett uttryck för design, så man ska inte behöva lika på massa lager, utan det är design nog. Ja, och där kan man tänka som ett bra exempel i typ Barcelona-pavilion som ritades av Misfanderó, arkitekt som var aktiv inom Bauhausrörelsen i Tyskland, som ju också parallellt hade väldigt liknande idéer och en stark modernistisk kraft, och den ritades som Tysklands pavilion i då världsutsällningen Barcelona 1929. Och den har ju verkligen alla utsmyckningar, är ju då, att man har ett jättevackra sten skivor som väggar, och sen är det pelare som ber upp taket, så att de här skivorna kan stå. Ja, men på ett nästan grafiskt sätt, liksom i planen. Ja, men elementen i sig blir ett konstverk verkligen. Precis, det är en del av den här ideen som vi har i Europa. Man kan väl säga, att de här ideerna florerar i Europa, och vi har då Corbusier, misfanderó, värven, walter Gropius, som är en av de som grundar denna Bauhausskolan i Tyskland, och det här är då Tyskland i mellankriktstiden, så det heter Vimare publiken och var liksom en välfungerande demokrati. Det uppstod mycket nya idéer där, och det här når ju också Sverige. Svenska arktiske teckter jobbar utomlands hos de här arktiske teckterna eller utbildar sig på Bauhausskolan Och får med sig de här ideerna till Sverige. Ja, och startskottet i Sverige blir ju lite granna. Ja, men vi har pratat om, att det var en utställning i Barcelona, det var en utställning i Paris, och startskottet för modernismen, men då också, som vi kallar den, kanske mer functionalismen i Sverige, blev ju på 1930-talet i och med Stockholmsutställningen som vi hade då En utställning som Le Corbusier var faktiskt tänkt att vara huvudarkitekt under den här, men det blev inte så, utan det var istället Gunnar Asplund som var vad jag tror, kallas huvudarkitekt under den här utställningen, och det är då en nationell utställning med både arkitektur, formgivning och konstant verk. Precis så, där var många av de framstående arktiske teckterna i Sverige som ritade förslag på hur man skulle kunna utforma nya bostäder, nya butiker, inredning, och Gunnar Asplund, som var huvudarkitekt, gjorde då utställningspavillioner och sen denna begripande planen. Så det hade funnits en starka fall av functionalistiska byggnader i Sverige tidigare. Men det här var förstås, att man faktiskt gjorde ett helt område med en plan som också var strikt functionalistisk. Ja, och sen får man inte glömma att, som vi sa innan, modernismen är ju inte en 100% i politisk rörelse, men det är ju mycket politik inblandat i hur folk ska leva, och även då ja, men en av grundpelarna i Det hela är ju just att skapa bättre bostäder till fler, och i samband med det här i Sverige. Så är ju också folkhemsrörelsen väldigt stor. Den börjar väl på runt vad är det? Är det 28? Ja, jag tror utriket folkhemsrörelsen med inte snittorna 28. Och sen Alva och Gunnar Myrdal, som hade idéer på 30-talet om hur vi skulle kunna utforma goda bostäder för den växande befolkningen. Ja, och det blir ju då att på något sätt kunna lyckas bygga billigare, vilket då till viss del den industriella revolutionen med nya byggnadssätt kunde möjliggöra, men också lite mer sparsmakat, alltså inte med samma dekoration, och kanske hantverk på det sättet gör det billigare, och man vill ju då, som vi sa innan, lyckas finna mer ljus. Det var många idéer som gick ihop, samtidigt Precis, och så uppstår ju olika strömningar. Dels presenterar man ju från det, tror jag, är Alva och Gunnar Myrdal som presenterat, att Sverige har en väldigt låg nativitet, tror jag. Man kallar det Graden i barnafödande. I Sverige står ju väldigt lågt i Europa under den här tiden, och det är för att vi väl trångbordar i Sverige. Man skapar barnrikehus, som är då subventionerade bostäder för familje med många barn. Man skapar också kollektivhus i olika former. Ett väldigt känd exempel är liksom ett som ligger på Kungsholmen, jag tror, på Jon Ericsons väg, ristat av Sven Merkelius, som också var en tongivande funkesarkitekt i Sverige, och Alva Myrdal var också inblandad i det här, och det var ju liksom ett hus med jag vet inte om alla lägenheter hade kök, utan man hade liksom en stor kantin och man hade mathissar in i lägenheterna, och så var de liksom begrensade i storlek, men de hade liksom All en liten balkong. Gott med om dagshus och då gemensamma funktioner, för att det skulle vara enklare för arbetande familjer. Ja, och ett sätt som man jobbade mycket med för att just få in mer dagshus var ju att gatorummen och sättet man placerade husen på var väldigt annorlunda framförut. Tidigare var det ju mer de här slutna gårdarna, det var smalare mellan husen. Men ett nytt sätt att bygga på innebar ju mycket lamellhus, ganska långa, där det var ganska bra med avstånd mellan husen och att de var placerade i en riktning så att alla skulle få in bra med ljus. Ja, man gjorde ju liksom väldigt nogranna solstudier och liksom Det blir ju ett helt annat tänk kring utformningen av stadsrummet, och den har ju liksom verkligen ett funktionstänk, som Jönda skulle säga, le över kvar idag, att man faktiskt får lära sig att tänka på hur ljuset tar sig ner till alla liksom våningar i huset, och det avgörs av bingarnas höjd men också avståndet mellan dem. Men jag tänker, om man bara skulle lite efter bara bakgrund, om vi bara för att förenkla lite, för att man ska få en bild av det här, rada upp några kännetecken för funktis Jag tänker att de flesta vet och har någon bild framför sig. Men bara för att ändå punktera upp lite granna vad som är typiskt att fungeras Och då är det ju Framför allt är det ju putzade ofta vita eller ljusa fasader, det är väldigt raka, alternativt faktiskt cylindriska former, alltså man har någon halv cirkel eller liknande, men geometriska former i bostärerna eller husens volymer, det är stora fönsterpartier Och så ganska mycket fönsterband, som jag pratade om tidigare. Oftast inga sprys på fönsterna, det kan vara inslag av runda fönster. Det är ofta, som vi nämnde tidigare, också plattatak. Det är väldigt vanligt med fristående lägenhetshus eller långa rader av radhus. Mellan de här husen är det vanligt att det är natur, alltså att det man har låtit marken vara ganska orörd Och mycket av sten, det som växer, finns kvar. Ja, men precis, det är väldigt rationella planlösningar Med till exempel funktionerna, som vi ändå har sagt, får bestämma storlek, så att det kan vara ett litet kök och ett stort vardagsrum. I bostadhus är det vanligt med parkettgolf, och sen är det även ett väldigt vanligt inslag i att det är sten, skivor i fönstren. Så jag tänker, alla de här grejerna är ändå ganska målande grejer av vad vi kan se framför oss när vi tänker funkis idag. Ja, men verkligen. Och där även när man pratar just om inredningen. Så många har nog sett ett funkisk kök, men det är ju liksom skåpsluckorna är helt släta, det är små beslag som är liksom. De har en utformning, men den har ingen stor detaljrikedom. Det är inte någon utsmykning på dem som inte behövs, utan det är verkligen funktionen som har gett formen, att det är småknoppar som gör det lätt att ta dem, men det är inte någonting extra Exakt. Sen kan man väl även säga att det här med att byggnaden var väldigt ljusa under funkesperioden i Sverige, det var inte nödvändigt för det modernistiska som byggdes utomlands. Där använde man mycket mer färg i fasadutformningen. Men i Sverige kommer mycket av inspirationen via bilder i liksom arkitektur tidskrifter Och många tyckte att det var ganska snyggt. Det var mycket svartvita bilder liksom, att det var väldigt grafiskt snyggt. Så därför blev funkesen i Sverige väldigt ljus. Det är väldigt roligt att det är en av anledningarna att man sett svartvita bilder. Ja, jag tycker också att det är lite svännande. Många tyckte att det gjorde långa studieres utomlands. De har säkert sett att de här byggnaderna var mer färgskapetutomlands, men man tilltalades av det i stetska uttrycket, av att ha ljusa byggnader. Men det som är intressant med funkes, som vi tugga upp lite i början, är att de är så otroligt uppskattade idag. Som vi började med, att det är en tidsuppåk som är ganska avskalad, vilket folk generellt känns som att de inte tycker om när man pratar arkitektur. Men det är någonting som ändå har lyckats. Jag tror mycket består i det här. Vi har pratat om att det är kvalitet. Det är enkelt, men det är kvalitet. Det är sten, skivor i fönsterna, knopparna. De kanske inte är utsmyckade i köket, men det finns en design. Det är material som är gedigna, det är ordentliga trädkök, det är fina parkettgolf, takhöjdena är också fortfarande ganska generösa, även om de inte är sekelskiftelshöga. Det är en enkelhet som ändå har väldigt mycket kvalitet i sig. Det är nog det. Ja, men verkligen Det kan man väl säga, är att man pratade om villa förort. Så byggdes Södra Engby i Bromma under 30-talet, 33 till 39. Det anses verkligen vara ett funkesområde extergört, men planerna invändigt följde fortfarande de idéer man hade haft tidigare. Det finns ju sådana aspekter som finns kvar. Man kan även säga att under 30-talet sker ett skift i början av funkesen. Jag försöker ganska små, men sen lukras det här upp lite, för att det finns fortfarande arktiske texter som tycker att andra strömningar är intressanta. Det gör att man gör köka en lite större, man blir lite friare i att följa de här reglerna som man har satt upp från början. Det kanske är lite det vi har pratat om tidigare också. Man har ju suttit här i att inte bara hålla sig till en grej, utan våga influera så flera epoker samtidigt, våga gå emellan, våga utnyttja det man tycker är bäst från olika epoker, helt enkelt Inte bara vara strikt i hur det måste vara Precis. Och sen får man också säga att under 30-talet hade inte heller industrialiseringen av bostadsbyggandet kommit så långt. Men sen kommer under 60-talet, vilket gör att det är ju inte. Det finns fortfarande kvar en stark hantverksmässighet. Även om man har mer elementbyggande och mer rationaliserade byggnader, så är det ett gediget hantverk bakom byggnaderna. Det är gedigna material, sådana saker, som ger jättemycket värde till de bostäder som byggs. Sen tror jag, att en stor grej, som gör att de här områdena funkar så bra som de gör är skillnad från till exempel miljomprogramsområdena Är, hur man har tagit tillvara om rummen och naturen runt omkring. För om man kollar på. Till exempel, johanne Berg är ett område i Göteborg som är Det är jättemycket funkis där. Det är verkligen en funkisområde. Inte villor, utan fler bostadshus Och framför allt väldigt många sådana här som jag nämnt tidigare, långa la Mellhus, som är placerade runt om Johanne Berg, ganska tätt emellan dem. Men det man har gjort är att man har bevarat bergigheten Mellan de här byggnaderna. Så är det ganska kopperat emellan. Det är gräs, träd, det är framför allt en mark som inte är jämna till marken, utan det är stenar. Man går lite upp och man går lite ner. Samma sak gäller öregrytet, som också är ett område i Göteborg med mycket funkis. Det är istället att ha villor, men det är också naturen runt omkring, bevarad på ett sätt som skapar Absolut, att det också har funnits länge. Så det finns en lummighet i att ha hunnit växa upp. Men naturen och framför allt markens naturliga, det blir inte naturligt om man har gjort vägar, om man har spänkt, så helt naturligt är det inte. Men det finns en annan naturlighet, en miljonprogrammet, där man valde att plana ut marken, göra den helt platt och sen bara placera byggnader på det. Jag tror att det gör verkligen, ja, verkligen Relatera till rummer runt omkring. Man känner sig mer, att naturen är närvarande på ett annat sätt. Ja, verkligen, och där är det väl också att det fortfarande finns kvar de här ganska brittiska idéerna från Trädgårdstaden. Att skapa hälso och samarbostäder var att skapa bostäder där man kunde bo i närhet till naturen. Det finns ju fortfarande kvar. När funkes och gör sitt intåg i Sverige, om man inte har heller tillgång till den typen av tunga maskiner som man sen använder sig av. Det finns ju en miljonprogrammet där man bygger trafikseparerade områden som blir väldigt mycket strik, där man måste ta bort jättemycket mer av den naturliga landskapet. Båda grådomgrina tillsammans skapar helt andra miljöer runt byggnaderna. Det är jättestor skillnad, och det, tror jag, liksom är en stor fördel. Om man bara ska ge exempel på några byggnader, områden, arkitekter, mer än det vi har nämnt tidigare, så tycker jag att en väldigt intressant person i det här är Ingrid Wallberg, för hon var en arkitekt som främst har formgivit väldigt mycket arkitektur i Örgryte, som jag nämnde, är en stadsdel i Göteborg. Men det som är kul med henne är att främst är hon den första svenska kvinnan att starta ett arkitekkontor i Sverige. Vi säger ju också ganska mycket om den tiden, att det är förändringarna och så vidare. Om man tänker, kvinnor fick väl rösträtt i Sverige 21, 19 år, först var det 21. Det är bara så speciellt att tänka att det här är en tid då du liksom så kvinna Tidigare än tidigare, så är det inte ens här rätt i en åsikt att gå och rösta, nej, men precis, och det är ju fortfarande så klart när det är inte många kvinnor i förhållande till männen. Men det är ändå en annan miljö och en annan. Det finns andra möjligheter i alla fall. Men hon har Ingrid då. Hon har ju också varit praktikant hos Le Corbusier, och jag tycker det är kul att se, dels då en kvinna som gjort väldigt mycket i en stadsdel, men också de här influenserna då från Le Corbusier, som var så tomgivande på sin tid, och hur det kan tas i anspråk i en svensk kontext. Det är liksom så himla tydliga influenser från honom i det hon har ritat. Hon har bland annat gjort en del radhuslängor i Örgryte Som har Mycket av det här. Då, när jag räknade upp de här fem reglerna för arstektur, till exempel de här fönsterbanden Många av hennes byggnader har väldigt långsmala fönsterband i båda riktningar. Egentligen, hennes hus är placerade på ett sätt så att de ska få in väldigt mycket ljus, och jag fick följa med på en arkitekturrundvandring i Örgryte Med Ingrid Waldberg, som Det var henne det handlade om och hennes byggnader. Så jag fått gå runt och ha haft någon som har berättat om henne, men även gått in i några av husen hon har ritat Dels. Så Var det de här ganska öppna planlösningarna i bottenplan. Lite det som då lekorbyserare tagit upp, var en viktig del för honom. Men köken i de här husen var ofta väldigt små, för att det också var en del av tanken om att man skulle inte vara så mycket köket förutom att laga mat. Och det som var kul var att jag fick gå in i flera olika eller två eller tre hem, och det ena hemmet var faktiskt en äldre kvinna som bodde, som hennes föräldrar var, de som hade köpt byggnaden Eller huset eller radhuset när det var helt nybyggt Och hon hade inte renoverat det överhuvudtaget sen Hon tog över och hennes föräldrar hade inte renoverat, så den hade kvar den här originalplanlösningen med det lilla köket, det lite större vardagsrummet, en ganska liten hall, och det var kul att se hur tanken var. Men sen fick vi också gå in i ett av de här radhusen där det var en familj, en yngre familj, som bodde, och de hade då renoverat hela bottenplan. Mer enlighet med så som vi kanske vill leva idag, med ett mer socialt kök, ett större kök. Man hade tagit bort det här lilla köket, öppnat upp ännu mer Och gjort köket till en del av vardagsrummet, en del av det här öppna planlösningen som vi vill ha idag. Det är kul att se att, även om vi uppskattar mycket av kvaliteterna som fanns i funkes Och hur man tänkte kring planlösning och så vidare, idag Så lever vi ändå lite annorlunda. Så många grejer renoveras gärna bort om man kan, ja, men absolut, och det ser man väldigt många lägenheter Även som är tidigare än funkes. Sedan, att folk flyttar kök idag ut till vardagsrummet För att heller få ett litet extra sovrum, man kan ha köket som en social yta där man kan vara. Matlagning har inte stort intresse för många i Sverige idag. Där man vill ha med sina bännen, det där är en kompetens man vill visa upp, och jag kan göra det här och det här och det här, ja, ha med sina gäster. Det är ett bra exempel. Stockholm som inte är bostadshus är ju Svea Plans gymnasium Som ritades arkitekterna Nils Arbom och Helge Simdal. De var både väldigt unga, så de var väl också mer radikala. Den är också väldigt tydligt funktionalistisk. Den är pelare i bottenplan, stora, väldigt industriella fönsterpartier, men de är också horisontella. Den begynner sig ut väldigt mycket som Bauhausskolan i Veimar, Alltså att det är strikta, vita, putsat vad sa du som de stora glaspartier, och ser ut nästan som en fabrik. Det liknar ju också ett luma, som är en fabrik som byggdes i Hammarby. Och så under funktionalismen, om man byggde ganska mycket skolor, det fanns ju det här sociala tänket, och det kan man väl också säga att Sverige blev i funktionalismen folkligt. För den annan var det väldigt starkt Det socialdemokratiska av kooperativa förbundet, av HSB, som alla verkade för det folkliga. Ja, men precis, ja, det är det här politiska som vi nämnt innan. Det är mycket politik i den. Då Precis, och det är det ju utomlands också, för samtidigt som det här sker, så kommer ju nazisterna till makten i Tyskland, de kastar ut Bauhausskolan och kastar ut de funktionalistiska arkitekterna, de flyttar till USA. Så är USA, blir det funktionalismen eller modernismen, då Ett tecken för det liberala, det fria, men att den klassisistiska arkitekturen som då växer fram i Sovjet och Tyskland, den blir sinnebilden för farsism, förtryckande, men att i Sverige blir den inte liberal, för vi är inte liberala, utan i Sverige är vi socialdemokratiska. Så där blir det sinnebilden för Förstärkning av det Och som frihet, men en annan typ av frihet. Det sker i ett skiftet. Det var jag lite inne på tidigare, men där funktionalismen ändras till att vara en ny grej, till att bli lite mer mogern funktionalism. Men man kan säga, att det sker ett skifte, och en del av det är säkert under 1937, så var det en världsutställning i Paris, där Sveriges bidrag var ganska ensamt om att vara strikt modernistiskt, för att vi hade de här krafterna i Europa, där Tyskland och Sovjet hade väldigt klassisistiska paviljoner, frankrike hade en artikohapaviljong, och liksom i de länderna hade funktionalismen ändå levt kvar som en ganska liten rörelse, som hade annan mats av arkitekter, men inte blivit folkliv på samma sätt som den blev i Sverige. Så det tog mycket större fäste i Sverige. Men även under 1937 så uppstår en diskussion i Sverige om vad funktionalismen är och ska vara, och då började man liksom ompröva den här renlarga funktionalismen. Och det är då det kommer mer mjukare former invändigt. Man gör också lite större kök, för att de här små köken blir väldigt begränsande, och även arkitekter från andra länder flyttar till Sverige. Du får till exempel lite vanligt mycket danska stäkter, som Danmark blir okuperat. Det hela kanske kulminerar vi 1939, då det krigsutbrottet och andra världskriget startar. Då, även om så är inte inblandade, så blir vi också påverkad av den materialbrist som uppstår? Ja, absolut. Så nästan mellan 40 och 45. Du byggs fortfarande ganska mycket i Sverige, för att vi är fortfarande fria. Men då är det andra idéer som florerar samtidigt, och det man kan ta upp då som händer, är att det börjar komma mer punkthus, som man lämnar lite om alla mällhusen och man bygger mer punkthus med rimliga lägenheter, och där är även ni gröntdalbyggsde under 40-talet. Där kommer då skärnhusen, som är också punkthus, men som har delar som sticker ut och trehåll, där man får in kvaliteterna som man har i de här smalala mällhusen, för att byggnadsvolymen blir inte än massiv. Det blir tre delar som sticker ut, vilket gör att man får in mer ljus, och man skapar smågårdshru mellan, där naturen kan komma fram. De blev väldigt hyllade. Det tog så mycket inspiration av dem utomlands, när byggnads kunde dra igång efter krigsavslötet. Vad kan vi dra för lärdomar idag av funkissen, eller vad är det som gör att den funkar? Hur ska vi sammanfatta det här? Många verkar absolut gilla funkis. Jag tänker, att det man framför allt uppskattar är kvaliteten, både på kvaliteterna som kommer i idéerna om att skapa ljusa, funktionella bostäder, men också kvaliteten i byggandet som fanns. Den är ju mycket svårare att nå idag, för det ligger inte på arkitekten, det ligger ju i, som vi varit inne på i andra avsnitt, ekonomin. Hur får ekonomi i byggandet Men ändå kan ha gedigna material, fina fönster, brädor som kanske är arbetade eller bearbetade i sten. Det är något som är svårt att motivera ekonomiskt idag, men jag tror att det är där. Folk gillar det. Det är detaljerna, det är smidesräcken, det är fina knoppar i metall Som är designade, välgjorda, genomarbetade, och så material som känns som att de inte ska gå sönder. Det är ordentliga trädgolf, det är ordentliga luckor, det är, som du säger, stenfönster. Det fanns ju också en funktion, att det var sten i fönster. Du kan ställa saker, det är tåligt, du kan ställa växter, allt möjligt. Det här känslan av att det finns en tyngd och en tålighet i materialen är absolut nånting, som jag hade önskat man kunde se ännu mer av i dagens byggande. Ja, men verkligen också det med att vi inte har så mycket utsmyckningar, varken invändigt eller utvändigt. Man har inte liksom bearbetade foder och sockerlister och takrosetter, det är liksom en tidigare epåg. Men då måste ju materialen få vara gedigna, för det är det som ger utsmyckningen, och det kanske är annat man kan sakna i dag. Det tror jag, man hade kunnat ta mer inspiration från funkesbyggandet, men även, som vi sa takhöjd, att den var lite högre. Det är liksom alla de här små sakerna som skapar en helhet. Det är ju det helheten var någonting. Ja, men verkligen Jag tycker att det har varit roligt att läsa på om funktionalismen, för att det känns så spännande tid att vara arkitekt. Ja, det är liksom jättemycket strömningar i samhället och det finns liksom ett suga att hitta det där nya. Och jag vet inte om vi kommer nu är det ju liksom en lågkund att komma. Om vi kommer att komma ur den, det kommer aldrig att vara, liksom kanske lika starkt som det var vid sekelskiftet, för det hade ju hänt en industriell revolution. Men jag kan hoppas, att vår generation av unga arkitekter, när det vänder, också känner det här suget över, att såhär hur ja, vi är bra byggnader, vilka värden är viktiga? Finns det regler vi vill sätta upp eller finns det nya idéer som kan genomsyra arbetet? För det tycker jag känns, trots att det är liksom ändå väldigt nära med mörktid i Europas historia, så finns det någon sorts framåt anden för att kunna läsa Ja, men jag håller med, ja, det känns som att vi behöver lite pepp. Alltså även bara vår generation som är ny, det känns ja behövs liksom lite ja, framtidsstro, för det känns som att väldigt två har, eller Ja, en drivkraft hos de unga arkitekterna att vara såhär. Men vad är vårt uttryck? Vad är våra idéer? Vad är våra värderingar? Inte, vad är det för vad den tidigare generationen har trott, tycker och tänker Nej, för det är exakt det som ändå präglar funktionalismet. Det kommer ju ut arkitekter som liksom lämnar konstakademin och känner sig att nej, här är det för mossigt. Vi vill utbildas av de här lärarna, skapa nya skolor, där man lär det ut. Det är de unga arkitekterna värderar högt Och där Det är liksom alltid Det ska vara lite gräsrotrörelse. Ja, men jag håller med, det är de unga som ska komma med det nya. Nu känns det inte som att det finns den drivkraften. Det är mycket mer att vi ungar kolla bara uppåt, och det ska vi göra. Det finns så många erfarenhärkirakter som kan lära oss så mycket. Jurga, absolut, det behöver också finnas en drivkraft i att säga vad, vart vill vi? Oavsett om det är politiskt eller om det är andra idéströmningar, så måste vi ha ett driv. Okej, men om vi ska runda av med vår sedvanliga, ett litet tips Ja, har du ett sedans den här veckan? han jämtade. Ja, jag har ju senaste tiden gått tillbaka till att börja läsa lite mer bloggar. Okej, kul. Ja, det är väl också. Jag höll på att säga, det är lite boomervarning, det är väl inte, det är väl lite millenniellvarning. Ja, men bloggar var så himla stort innan Instagram. Alla läste ju bloggar. Det var ju verkligen en grej under vår uppväxt. Alltså, jag slutade ju aldrig läsa bloggar. Jag läser fortfarande typ tio bloggar om dagen, men jag känner mig som en av de få. Det känns nästan som en sån sak. En del är så Va Ja gud, jag visste inte ens att de fanns. Så jag förstår vad du menar. Ja, men jag har liksom också fortsatt länge läsa bloggar, men sen kom inte av mig. Men nu ändå upptäckte jag på något sätt, och jag tycker det är lite mysigt att läsa en blogg innan jag går och lägger mig. Jag tänkte därför tips om två bloggar som jag tycker är väldigt kul och inspirerande, och det är dels Gabriela Skog. Jag vet inte om du har läst hennes blogg. Nej, henne känner jag faktiskt inte igen. Nej, hon är en tjej. Hon är ungefär i vår ålder, bor i Stockholm och är liksom jätteduktig på matlagning. Men hon gör också mycket tips alltså om kultur, om vin, om kläder och mode. Hon reser mycket med sitt jobb, så det är också så här otroliga resigaider till lite oväntat platser, för hon jobbar med typ termisk geoenergi, tror jag. Okej, så vi är en coolt, men åker liksom till så här rika verk och ge tips på vad man kan göra där. Så jag tycker hon är väldigt inspirerande. Jag förstår inte om hon har tid till att ha koll på så mycket saker som hon har, men jag är väl tacksam att hon har det att dela med sig, för jag har känner att det berikar mina liksom. Ja, vad roligt. Och så har jag sett sitt prat. Och sen tänkte jag ha en tips om Flora Vistrand också. Är det inte Vistrand Eller, jo, förlåt, vistrand? Ja, vad säger jag Vistrand? nej, hon har varit med precis jättelänge och hon utav att hon bloggar jobb om, även som författare, just det, mm, jag är väldigt inspirerande. Och hon Men ska du också? Där är mycket vardagsliv, vilket är ju mysigt att läsa om, men också tips på liksom gläder och inredning. Så det är en bra mix, skulle jag säga, i båda de bloggarna, och jag tycker att de är välvärd att besöka. Nu skulle jag säga att bloggar är ju mycket ett kvinnligt media, men jag skulle säga, att det är värt att besöka även som man Båda de får faktiskt också in andra grejer än kanske enbart skönthet och modus, kanske svåra att ta till sig som killen när det handlar om kläderför kvinnor liksom. Ja, och det som kanske en del förknippar med bloggar, som var för många år sen, när det med var att man bara skrev hej, hej. Idag har jag fikat. Så är ju många bloggar inte uppläggda eller upplagda längre. Det är ju väldigt mycket arbete och kraft bakom idag, på ett annat sätt än vad det kanske var när det började. Precis, och det är det jag gillade båda. De lägger mycket typ, så det inläggs kanske inte upptatt. Jag svar i dag av just den här länningen, men jämfört med Instagram eller TikTok, som är ännu snabbare, är ju faktiskt att här får du in lite text, du får in lite mer Substans. Ja, med substans Det är ett lugnare medie. Det är verkligen det. Jag vill premiera de bloggar som finns kvar. Ja, men det är bra. Jag hoppas att de fortsätter. Har du något tips den här veckan, elsa? Ja, jag har kollat på den svenska dockusopan på SVT Play. Det är ingen jätteny dokumentär, men jag fick väl upp den i något flöde som någon tipsade om och tyckte faktiskt att den var väldigt intressant. Den är uppdelad i jag kommer inte ihåg om det var kanske sexdelar eller något sånt där och man går igenom egentligen dockusopans historia från Expression Robinson som det hade jag ingen aning om. Men tydligen är alltså svenska Expression Robinson på SVT är typ världens första dockusopa, i alla fall i formatet Jag vet, jag var också jätteskockad I alla fall i formatet av ett gäng vanliga människor gör någonting och röstar ut föran I det. Så var svenska Expression Robinson först. Man har inte sett den typen av TV och den skapade väldigt mycket rubriker, tydligen i att det var mobbningstev och många av de momenten som var helt nya. Då är ju bara det. Är det så, att det är bara? men då var det väldigt kontroversiellt när det kom Hela vägen från Robinson via Big Brother, paradise Hotel men också till hur vi idag dockusopan på något sätt har gått ifrån okända människor till att de kanske blir okända människor som blir kända till, att till och med kändisar går. I mig Den hela, den utvecklingen var jätteintressant. Man kanske får lite intresse av dockusopor Nu kollar jag knappt på några, men jag har ju ett intresse av fenomenet i sig för att man ska tycka intressant, men också som ett samhällsutveckling. Så tycker jag att det var en kul dokumentär. Så den kan jag verkligen rekommendera. Ja, men det låter spännande. Jag kollar inte jättemycket på dockusopor nu, men jag minns att jag såg Robinson som barn. Jag har under några år kollat på Paradise Hotel, och nu kollar man kanske på giften för stögonkastat. Det är också dockusopan? Ja, absolut, men de tar upp alla de här och farmen och skärnorna på slottet, som nästan blev så konstigt. Men de ville ju inte kallas i dockusopa. Där var det liksom så fina skåd från dramaten som skulle vara med. De ville ju inte vara med i en dockusopa, till exempel. Det är också hur status på dockusopa har ändrat så mycket i och med alla olika versioner som finns. Ja, men vad spännande. Den får jag kolla på. Ja, ja, men då var även detta avsnitt slut. Ja, jag hoppas att ni har tyckt att det har varit intressant att få en lite fjupad inblick i vad funkis är. Ja, verkligen, ja, verkligen stod och vad det ledde till. Ja, och glöm inte att gå in på instagram. Ni får gärna gilla det vi gör. Ni får gärna ge oss en liten recension på valfri poddkanal, om ni vill, och så får ni ha det så bra tills nästa gång vi hörs. Precis, och där kan man väl säga att nästa avsnitt kommer att komma ut om tre veckor istället för två veckor. Vi ska vara jublediga, faktiskt. Vi ska väl ha lite jullov. Men ja, till stället får ni ha det så bra, och kolla gärna mig in våra tips. Gör det, och god jul och gott nytt år. Precis, hej då.