0:00:04 - Elsa Hej och välkomna till Bakom fasaden med mig Elsa och mig, henrietta. Bakom fasaden är din podcast om arkitektur, design och allt däremellan. 0:00:32 - Henrietta Så, elsa, hur är läget med dig denna vecka? 0:00:38 - Elsa Det är bra. Fortsatt lite trött, som jag var förra gången vi spelade in, men ändå bra. lite trött, som jag var förra gången vi spelade in, men ändå ändå bra. Det känns som att det liksom är. det har blivit lite kallare, men det känns ändå som att det är sommar i luften, som att det är sommar i folks själar. Det är liksom glada människor ute på stan ändå. 0:00:57 - Henrietta Och det är student. 0:00:58 - Elsa Det bidrar ju absolut med den den glada viben, ja verkligen, gud vad man hörs. 0:01:04 - Henrietta Räntar hela dagarna. 0:01:07 - Elsa Ja, det är ändå roligt, det är jättehärligt. 0:01:13 - Henrietta Hur är du själv då? Hur är det med dig? Ja, men det är bra, det är lite sommar i luften. Nationaldagen imorgon Lite ledigt Det också. 0:01:22 - Elsa Jag ska resa bort till Frankrike Äntligen Efter att ha läst böcker om Frankrike i hela våren. 0:01:30 - Henrietta Det var så Manifesterat det här, jo, men jag har ju typ det Alltså omedvetet, det är också varenda bok jag har plockat upp har bara typ på riktigt nästan råkat utspela sig i Frankrike. 0:01:40 - Elsa It's a sign. 0:01:41 - Henrietta It's a sign. Alltså det har antingen varit i Paris eller ute på Vision, och nu ska jag till Paris och Vision. 0:01:46 - Elsa Perfect combination. Ja, gud, vad roligt Och vad härligt med Paris. De borde väl också ha ganska så. De brukar ju ha lite värmare än vi, tänker jag Lite somligare. 0:01:55 - Henrietta Alltså, de har typ haft samma väder som oss. För jag skulle kolla upp vädret för några dag, några dagar sedan, och ställde in Paris på SMHI, och sen har jag glömt att ställa tillbaka. Så hela veckan har jag klätt mig efter vädret i Paris, men det har varit samma väder. Så det har inte så jävla roll. Jag har inte blivit förvånad, jag bara var såhär. Det skulle ju regna vid 13. 0:02:18 - Elsa Men det börjar regna redan vid 12. Det låter som och breda sig på en resa. Jag har börjat klä mig som det är landet redan en vecka i förväg. 0:02:28 - Henrietta Inte såhär ändra tidszon, utan såhär akklimatisera sig till klimat. 0:02:31 - Elsa Mentalt, jag är redo för de här kläderna nu. 0:02:36 - Henrietta Så de har typ samma. Ja, men det låter härligt, det blir nog härligt. Det är nog skönt faktiskt att det inte kommer vara typ 25 grader och sol. 0:02:43 - Elsa Jag tänker, det kommer i alla fall vara tillräckligt varmt för att sitta på en utservering och dricka något gött. Ja, Men om vi ska titta på veckans ämne, så har vi ju tänkt, den här veckan prata om brutalism Ja, hett efterfrågat. Ja, vi har fått efterfrågan på det Väldigt glada över den önskningen. 0:03:07 - Henrietta Ja det är kul, när ni kommer med önskemål, och det här har kommit från mer än ett håll, vilket ju gör det ännu mer roligt. 0:03:14 - Elsa Det känns som att vi gör en ordentlig skillnad. Då, när vi tar det på allvar, vi förändrar era liv när vi lyssnar på den arkitektur ni vill prata om Eller höra på. Precis Bidra till en bättre värld. Ja, men Brutalism är det i alla fall, och det är ju en Ja väldigt hatad, men också av många älskad arkitekturstil. 0:03:39 - Henrietta Nej, det känns ju verkligen som att åsikterna går isär Kring brutalism Och bilden av vad det är. 0:03:47 - Elsa Ja, och det är väl lite liknande, tänker jag, allt som kom från den tiden. Alltså, även vi har ju haft avsnitt om funkisen, som i och för sig, jag skulle vilja påstå, många fler tycker om än som tycker om brutalismen, men det är ju ändå från ursprunget, ur funktionalismen och modernismen, en tidsperiod som inte alla ändå älskar. 0:04:11 - Henrietta Nej, men verkligen. 0:04:14 - Elsa Så nej, det ska bli kul. Vi ska gräva oss ner i betong, tegel och brutala byggnader. 0:04:23 - Henrietta Precis Välkomna att lyssna Verkligen Och innan vi går in för mycket på det, så vill vi tipsa er om att gå in på vår Instagram där vi lägger upp bilder på det vi pratar om, och där finns även bilder till alla tidigare avsnitt vi har släppt. Så kolla gärna in den och gärna medans ni lyssnar Och det är då bakom fasaden podcast på Instagram. 0:04:51 - Elsa Ja, in där, och sen fortsätt lyssna. 0:05:02 - Henrietta Brutalism. Om man ska definiera det lite kort, så kan man börja med, att det är som en substil eller en del av modernismen. Modernism har vi tagit upp tidigare, både i vårt avsnitt om funktionalism och om postmodernism. Brutalism är en stil som uppstår utifrån modernismen. Den kommer efter att modernistiska idéer har etablerat sig inom arkitekturen. 0:05:30 - Elsa Ja, om vi bara då bara ska säga jättesnabbt en liten reminder om vad då modernismen är, så är det ju i de kortaste avdrag, att form följer funktion, så det ska vara funktionellt. 0:05:45 - Henrietta Och inte reflektera tillbaka på tidigare stilar, så som man hade gjort innan. 0:05:50 - Elsa Nej, utan en ny stil som är funktionell. Väldigt kortdraget. 0:05:54 - Henrietta Precis, och brutalismen uppstår under 50-talet. Så det är liksom en Beroende på när man sett modernismen ta slut. Så kan man säga att det är en senare del av modernismen Och kännetecknas då ofta av att man har stora, ganska roa strukturer, där byggnadsmaterialen får komma fram. De flesta förknippar det med betong, och det anses också vara en del av namnet att man på franska sa betonbrut, alltså brut och brutalism. Men det är även tegelbyggnader, synliga balkar, alltså det är liksom, att konstruktionen får komma fram. Så man drar modernismens idéer om att byggnaden ska vara ärlig till sin spets. Det är liksom bara byggnadens form som är estetiken, och ofta är det ganska stora, komplex, och det här är ju efter andra världskriget. Det byggs ju, tänker jag mycket, det byggs stort. Det är. Vissa av de byggnader som är typiskt brutalistiska har blivit väldigt bra settings i filmmiljön, när man ska filma någon sorts dystopiskt Armageddon miljö. En annan lite kul fun fact jag sa ju att ordet härleds ibland då från det franska ordet betonprue, men det anses också ha kunnat komma från Sverige, och att man i Sverige använde ordet nybrutalism för att beskriva en villa som byggdes 1950. Och det var då Hans Asplund som myntade det begreppet Och att det sedan togs upp av britterna, som var tidiga med brutalistiska byggnader, och de kallade då the new brutalism. 0:07:44 - Elsa Ja, så det kallas ju även för, som du säger, just the new brutalism ibland eller nybrutalism. Men det är ju egentligen samma stil som det vi också refererar till som brutalism. bara Sen ska man också säga, att det finns ju också de då som säger att brutalismens, alltså att namnet kommer ifrån ja, det blir samma ord på svenska och engelska men brutal eller brutal, att det är liksom en brutal arkitektur, och det kan man ju faktiskt. jag tycker det är ett ganska bra beskrivande ord för många av de brutalistiska byggnaderna, att de är ganska brutala. Så jag tänkte säga kärtbarn har många namn. det blir väl motsatsen. men namnet har många ursprung och man vet inte riktigt exakt var det riktigt kommer ifrån. Det är väl säkert en blandning mellan alla de här grejerna vi har tagit upp. 0:08:39 - Henrietta Och man kan väl säga, att det blev ju också från att vara en ren arkitekturstil, som då dyker upp med idéer om att bryta upp mot gammalt och så, så kom det ju även att användas i stor utsträckning i många av de länder som då under kalla kriget och efterkrigstiden tillhörde Sovjetunionen. Så det blev ganska tajt förknippat med en socialistisk ideologi, och de behövde väl också bygga mycket, och de byggde mycket likadant med betongelement och ganska rått, så att det är ju lätt att förknippa det där med miljöer som de man ser i typ. 0:09:23 - Elsa Ja, men Tjernobyl eller andra liksom Ja, även om man kollar på typ Sverige Vi kommer ju gå in mer på exempel längre fram Men det finns ju många svenska sjukhus som är byggda i den stilen, många ja, men olika typer av statliga byggnader egentligen Och som då kommer ur det här ja, men socialistiska på något sätt, och det blir ju byggnader som inte ska vara eller som ska vara för alla, och jag tänker att det också bidrar med den här känslan av socialism över brutalismen. 0:10:01 - Henrietta Ja, men verkligen, och det kan man väl säga så här i Sverige blomstrar ju brutalismen mer under 60 och 70-talet. Alltså, som vi sa så här, det fanns ju byggnader som klassades som nybrutalistiska under 50-talet, men det är då det ändå kanske mer växer i England och till viss del i USA, och sen i Sverige är det lite senare. Men som du säger, även när man kollar utomlands, alltså i England, usa, andra länder, så är det mycket universitetsbyggnader, public libraries, alltså publika eller institutionsbyggnader. Precis ja. Och det är där den där skalan också blir så enorm. 0:10:50 - Elsa Ja, för något som verkligen kännetecknar byggnaderna mer än då sin råa utseende, den ofta betongbyggnaderna, ofta ganska klumpiga byggnader, är ju just det ganska massiva. Det kännetecknar ju ändå brutalismen, och de flesta brutalistiska byggnaderna, ja, verkligen. Det finns ju exempel på byggnader som är lite mer, skulle jag vilja påstå, då nätta, men det är inte lika vanligt. Och framförallt skulle jag vilja säga att det är fler av de brutalistiska byggnaderna som är gjorda i tegel, som är lite mer nätta, och det är ju, tror jag, för att teglet hjälper till att bryta ner skalan lite grann. Man får en annan skala i fasaden, Något annat att förhålla sig till, men de här mer renodlade betongbyggnaderna, de får ju betong, har ju ingen skala på det sättet, så man upplever bara det som en enda stor volym. 0:11:51 - Henrietta Ja, och jag kan tänka mig, eller det här är jag intresserad av att höra din tanke om, för jag tänker i alla fall svenska brutalistiska byggnader är ju mycket, att man låter betongen, man gjuter ju alltid betong, eller oftast betong med träformar. Och så när man tar bort virket, så har ju betongen den här randigheten. Du kan även se grenar och sånt. Men jag tycker, att med en hel del brutalistiska byggnader har man ju låtit det vara kvar. Det är så pass ärligt, att du inte ens slipar betongen och behandlar den på något sätt. Tycker du att det bryter ner skalan, eller tycker du att det ändå bidrar till det råa och oförfinade? 0:12:30 - Elsa Nej, jag tycker nog att det bryter ner skalan. Men grejen är att det är så pass små detaljer att det gör att det bryter ner skalan när du är nära den. Det är ju då du upplever det. Det är ju inte tillräckligt mycket som händer för att du ska se det sen typ 20 meter bort. Nej, så det är därför jag också tror, att många i min mening brutalistiska byggnader Jag är väldigt dubbel till brutalism som stil generellt, men många byggnader, när man kommer in på detaljerna och studerar dem lite noggrannare, tycker jag, att de får en annan charm, och jag tror att det är en av de bidragande faktorerna, att det finns någonting i det lilla, men det upplever man inte i det stora. 0:13:14 - Henrietta Nej, Det kan jag definitivt hålla med om, och jag tycker nog inte heller att jag har en tydlig åsikt om stilen, men mer enskilda byggnadsverk som tydlig åsikt om stilen, men mer typ enskilda byggnadsverk som jag verkligen kan uppskatta och andra som jag uppskattar mindre. 0:13:29 - Elsa Ja, jag håller med. 0:13:36 - Henrietta Man kan säga också, att brutalismen var som en motreaktion mot 40-talets arkitektur, som hade varit lite mer nostalgisk. Man ville liksom bryta upp mot det. 0:13:52 - Elsa Inför det här avsnittet, så hittade jag ett citat som jag tycker liksom beskriver skillnaden mellan just modernismen och brutalismen väldigt bra, och det är, att if modernism is about architecture being honest, then brutalism design is about architecture being brutally honest Att modernismen vill vara ärlig, den vill visa på den sanna funktionen. Men det finns också någon form av Och det är väl det här, att man kan diskutera vad som är dekorativt och så vidare, men det är ofta lite mer nätt. Det finns också dekorativa element med i modernismen. Där känns det som att brutalismen är liksom Är det en betongfasad så är inte den också putsad? Det är betong. Allt får verkligen vara brutalt, exakt det det är, och man försöker inte förfina det på något sätt. 0:14:46 - Henrietta Nej, men verkligen, och jag börjar tänka, att det också är lite den här efterkrigsgrejen. Ja, det tror jag säkert För att jag kommer ihåg. Det här är lite tidigare exempel, men med Sonja Ohl av Le Corbusier jobbade jag med i skolan Och den är ganska Brutalistisk på ett sätt. Den är lite tidigare. Den är ritad på 30-talet Men uppfördes under då 50-talet. Det man kan säga om dem är väl, att De ritades Innan kriget, uppfördes efter kriget Och att det var vissa delar av designen Som ändrades På grund av liksom vilka material det blev brist på efter kriget och även i valet att använda liksom återanvända tegel, som de har gjort i det projektet. Det var också ett val, liksom för att det var brist på byggnadsmaterial när husen uppfördes. 0:15:42 - Elsa Det jag tycker är kul med den byggnaden Är att Det är verkligen en Brutalistisk byggnad Med sitt tegel, den råa betongen. Det har ganska mycket tyngden i det. Men det finns också. Och varför det blir intressant, det är väl kanske just för att det gäller Corbusier, för att han är en väldigt Absolut, har gjort åt det mer brutaldissiska hållet, men är också en sann modernist. Får man ju ändå ge honom, att det finns de här lite mer nätta och delikata inslagen. Det är ändå som en mix mellan modernismen och brutalismen, om det nu kan vara det, när det egentligen grundar sig i samma stil från början. Men det är någonting där som blandas. 0:16:27 - Henrietta Ja, han har ju ganska delikata fönsterpartier med tik och tunna ramar runt, och även inredningen är väldigt delikat och färggrann, är lite dem. Han hade ju liksom olika färgscheman som han jobbade med, så den har ju verkligen lite både. Och hade ju liksom olika färgscheman som han jobbade med, så den har ju verkligen lite både och. 0:16:46 - Elsa Men den har också. Det är väl det, att den har trät som lättar upp. Alltså det är ju det, som många av de här, många av de flesta brutalistiska byggnaderna jobbar ju bara i tyngre material, så att det blir ingenting som riktigt lättar upp, så det blir bara en enda stor tung massa. Här finns ju något annat, som det är en jättetung byggnad, men det finns något som lättar upp i det. 0:17:13 - Henrietta Nej, men verkligen, men det är ju liksom intressant. Jag tänker så här vi har inte levt igenom världskrig på det sättet, som den generationens arkitekter och människor gjorde. Jag tänker att när något, det har varit så stort trauma, framförallt i Europa, att det plötsligt måste byggnaderna representera stämningen i tiden, att det är så typiskt, att brutalism skulle kunna växa fram i den miljön, tänker jag Det, tror jag absolut, och jag tänker, det är så typiskt, att brutalism skulle kunna växa fram i den miljön. 0:17:47 - Elsa Tänker jag, det tror jag absolut, och jag tänker, det är ju samma sak modernismen som kom efter första världskriget och så det här då efter andra världskriget. Alltså, det blir reaktioner på tiden som har varit. 0:18:02 - Henrietta Ja verkligen, det kan man ju verkligen tänka sig. Mig med ett nazisten vurmade för någon sorts klassicism, så bryter jag av mot det också. Okej, får jag ge ett favorit bland brutalistiska byggnadsverk, då Please do, som jag tror faktiskt många kan gilla. Det är då en byggnad av Marcel Breuer, som är en av arkitekterna från Bauhaus. Han är en känd, både arkitekt och formgivare. Han blev verksam i USA Jag tror han flyttade dit under kriget, eftersom bara skolan inte fick finnas kvar För nazisterna, och jobbade där då Och då finns ett kontors. Det var ett kontorshus. Idag har det blivit ett hotell i Connecticut, uppe i New Haven, som. Men där har han verkligen lekt med tyngden. Det är två bottenvåningar som har kontakt med marken, sen kommer ett smalt mittenparti. Sen har han lyft upp en ännu större byggnadsvolym i betong, som plötsligt blir nästan lite lätt. Det bryter lite mot naturens lagar, att huset skulle bli mindre ju högre upp man kommer. 0:19:26 - Elsa Jag håller med. Det finns någon väldigt. Nu menar jag inte spänning som i, att något är lite spännande, utan spänning som i Alltså tension eller Alltså. Det finns liksom någon kraft där i, i den byggnaden, som gör den väldigt Intressant. Den är inte bara en klump, den har någonting som bryter av det tunga och som skapar någonting annat. 0:19:55 - Henrietta Ja, verkligen. Och sen även, att fönstren har facetteringar åt olika håll. De är snedställda Fönstren är väldigt fina. Precis det skapar verkligen en utsmyckning i fasaden, trots att den enbart består av betongelement och glas. 0:20:11 - Elsa Ja, jag håller med. Jag tycker det är en väldigt kul byggnad. 0:20:14 - Henrietta Ja, vi var faktiskt där. Vi var ju med kontoret, där jag jobbar i New York för en herrans massa år sedan, jag tror åtta år sedan, alltså innan jag började plugga. Och då åkte vi upp till New Haven och New Canaan, och då kollade vi ibland på den här, och den var ju övergiven, då Det slutades användas som kontor och blev stående. Så då var det lite deppigt att se den, för det var en sån känd byggnad i arkitektkretsar, men den hade ingen användning. Jag tror, att det hade funnits idéer om att riva den, men man var samtidigt en ikon. Och sen har den efter det köpts upp och renoverats och blivit ett hotell. 0:21:00 - Elsa Du är något på spåren där med att den kändes liksom övergiven deppig. Det som är med brutalistiska byggnader, eftersom de är så liksom grå, som de är, oftast Lite då enkla, man associerar dem, som du säger, till ofta någon så här dystopi i någon film Eller något annat grått och deppigt, så gör ju kontexten runt omkring en väldigt stor skillnad. Och kontexten då antingen i förhorm av den faktiska fysiska kontexten, som är det grönska runt omkring, är det bara mer betong runt omkring, så kommer de ju inte till sin rätta, för då blir det bara en del av en betongshörja. Men samma sak även Får man en känsla av att det sker liv här inne, det lever någon, eller får du en känsla av att det bara är övergett. För det påverkar ju den här dystopiska känslan. Jag tror det är det som är Skärmen Och problematiken Med mycket brutalistisk arkitektur Är, att den kräver mycket Av sin kontext För att den ska leva upp. 0:22:07 - Henrietta Ja, den kräver liksom omsorg, för det kommer jag ihåg. Den här står ju i Vad som liknar typ Vad står parkeringsyta, och jag tror att det är Ganska stora byggnader, men de är en bit bort. När vi stannade till där med bussen, så när vi stannade till där med bussen, så var det lite såhär jaha, vad gör vi här? Samtidigt är det såhär, det här är ju verkligen en ikon, liksom såhär. Alla visste vilken byggnad det var, men det var liksom deppigt att se den på det sättet, och jag kan tänka mig nu även som hotell. Alltså den kan ju inte ha det mest attraktiva läget. Det blir ju ändå lite som en sorts i att det är jättestora parkeringsytor runt. 0:22:44 - Elsa Ja, och det är det jag tycker. Alltså, den här bilden jag tittar på just nu, när jag kollar på byggnaden, är ju Dels är det bara byggnaden utklippt, så man ser verkligen bara volymen, vad den har för form. Det har också tagit lite solnedgång, väldigt mycket grejer, som bidrar till en bättre stämning. Men om jag då skulle haft en bild framför mig, gissningsvis med en enda stor parkeringsplats, och det var en regnig dag, så skulle den nog inte kännas lika, alltså volymmässigt hade den varit lika pampig. Det är ju en häftig volym, det är en häftig design, men som helhet så skulle den ju kännas väldigt mycket ledsnare. 0:23:26 - Henrietta Och det gjorde den verkligen då liksom. 0:23:28 - Elsa Och där tänker jag, att de passar oftast bäst i någon form av så här grön miljö. Där gör de sig bäst. 0:23:36 - Henrietta Ja, precis, att grönskan får möta det här liksom roa, kalla man-made, och så har du liksom frodande grönskar runt omkring, som är typ vildorganisk och liksom kontrasterar det. 0:23:49 - Elsa Ja, och där tycker jag det finns två bra exempel i Sverige. Nu kastar jag oss väldigt snabbt från USA till Sverige. Det är också en helt annan skala på de här jag kommer ta upp som exempel, men det är två byggnader, båda ritade av leveränts. Det ena är blomsterkiosken i Malmö. Det är en ganska liten byggnad, ändå i betong. Den ligger på en kyrkogård i Malmö och är tänkt, som från början, att vara en blomsterkiosk, där du kan köpa blommor och ta med dig till graven. Idag har jag förstått som att den används inte längre och är lite död och lite deppig, men den ligger i den här gröna miljön, vilket jag tycker att kontrasten mellan grönskan runt omkring och den byggnaden skapar något väldigt trevligt, och jag kan också tänka mig då att när den faktiskt fungerar som blomsterkiosk, skapar också det här livet som jag pratade om, som liksom lite behövs i de här byggnaderna. Sen tycker jag att blomsterkiosken har väldigt många andra fantastiska arkitektoniska detaljer, och det är tillbaka till det vi pratade om i början, det här med att ser man den bara från håll, så kan det se ut som en betongvolym, men den har väldigt fina detaljer i form av, till exempel, hur fönstren sitter fast. Det är ganska stora glasfönster där de sitter på, hur man ska säga inte ens i liv med ytterfasaden, utan utanpå fasaden, och är väldigt stora, utan karm. Också En väldigt specifik fönstersättning, som också är ganska specifik för leverens. 0:25:27 - Henrietta Precis ja, att de bara sitter i. Alltså, där är det återigen det här med lite övervinna naturens lagar, så att det är rimligt att sätta ett fönster inne i fasaden och fästa det med en karm runt omkring. Precis Liksom konstruktionsmässigt, men här har han fäst dem med något som ser ut som små metallklämmor eller fästen, som om man fäster en duschvägg utanpå fasaden. 0:25:48 - Elsa Ja, och samtidigt som det då blir det här brutalt ärliga i att man visar, här sitter glaset, det sitter fast i de här spänderna utanpå fasaden. Man ser, hur det är gjort. 0:26:00 - Henrietta Ja, och det är som att man har skallt bort allt annat. Vad behöver jag? Jag behöver betongväggar, jag behöver glas. Glas behöver sitta i ett fäste. Inga onödiga karmar, inga extra element, samtidigt som det där är nog mycket svårare att bygga än någonting, som följer gängs byggstandard. 0:26:26 - Elsa Ja, och så är det med mycket av brutalismen. Även om de är så ärliga och det är liksom i konstruktion och så vidare, så finns det ju det enklaste. det är ju inte nödvändigtvis den brutalistiska designen, oftast Så är det ju verkligen. Men ett annat exempel så då är av samma arkitekt av leverens är Sankt Petri kyrka i Klippan, också nere då i Skåne. Jag menar, har du varit och kollat på den Live Har? 0:26:43 - Henrietta du kollat på den live? Ja, jag har inte sett blomsterskåsken live, men jag har sett Sankt Peter i kyrka. 0:26:50 - Elsa Ja, och det är ju samma sak där. Den ligger ju också i en grönskande miljö, den ligger i naturen, och jag har faktiskt varit där och kollat på den när det inte var grönt ute. Man kan ju tycka att det är inte så många månader per år som det är grönt, och resterande år kanske det ändå känns deppigt. Men jag tycker att det är någonting med den, i samklang med alla träd och liksom sin närliggande kontext, som ändå gör att byggnaden blir. Ja, det är någon kontrast mellan de två som gör väldigt mycket för byggnaden. 0:27:23 - Henrietta Verkligen. 0:27:24 - Elsa Det här då Sankt Peters kyrka är en tegelbyggnad, så det är. Den är gjord helt i tegel, har även en tegelinteriör. Och samma sak tillbaka till de här fönstren som vi pratade om I leverens blomstertjåsk. De förekommer även i hans då kyrka i klippan Med. De förekommer även i hans kyrka i Klippan Med de här utanpåläggade glasrutorna. Så det finns ju lite så signum för honom. Den var från början lite av ett skandalbygge, alltså för sitt utseende och för att den var lite mer. Alltså det är ju ingen klassisk kyrkbyggnad, eller framförallt inte fram till den tiden, när den byggdes, utan den var ju ganska rå. Det är ju en väldigt rå insida, som jag sa, det betyder, hela insidan är tegel, golvet är tegel, väggarna är tegel. Det är rått alltihopa. Men den har ju blivit till en stolthet för det området. 0:28:22 - Henrietta Ja, verkligen, det blir ju ett besöksmål för folk som är där. Ja, tack vare hur känd den har blivit och hur framstående leverens är bland svenska modernistiska arkitekter. 0:28:35 - Elsa Men det man får säga om både Sankt Peter kyrka och blomsterskiosken till skillnad från om vi jämför bara med till exempel den du pratat om i USA, hotellet eller från början var det kontor är ju skalan också. Både Sankt Peterkyrka och Blomsterkiosken är ju väldigt mycket mindre byggnader som är råa på ett annat sätt än vad den här enorma volymen är som eller många andra brutalistiska byggnader är. Den här leverenskyrka framförallt har ju volymer som är ganska nedbrutna och små, Flera små volymer som bildar en helhet. Det blir ju ett helt annat intryck än när det är bara en stor klump. 0:29:19 - Henrietta Ja precis, Och taket är lite vågigt eller väckat. Det kanske inte är det första som comes to mind för någon när den har ordet brutalism. 0:29:30 - Elsa Nej, exakt, men jag tycker att det är exempel på när brutalism funkar väldigt bra. 0:29:38 - Henrietta Ja, jag håller med Ett annat exempel som jag tycker är kul, som är stort, men också har det här med mindre volymer. Jag är inte helt hundra på om man kallar det för området alltså Ivry-sur-Seine, eller om man kallar det Jeanne-Arget-komplex Komplex. Det ligger i alla fall lite utanför Paris Och är liksom ett bostadskomplex som är i betong och det är uppbyggt av typ som små trianglar, som skapar då byggnadsvolymer och uteplatser, och uteplatserna har blivit väldigt gröna i kontrast till betongen. Alltså, jag tycker det är superhäftigt liksom. 0:30:20 - Elsa Ja, jag håller verkligen med, men jag tror det är igen det som vi nu har återkommit till några gånger Dels grönskan tillsammans med den råa betongen, och dels, att man har brytit ner det. Det är fortfarande brotalism, men det är nedbrutet till något mer relaterbart, skalmässigt. 0:30:39 - Henrietta Ja, och det skapar små rum. Vi var där med Skogland. 0:30:42 - Elsa Ja, det du varit där till och med. 0:30:43 - Henrietta Vad kul. Och det är liksom i och med att strukturen ser inte likadan ut överallt, även om den är uppbyggd av samma mindre element, så det skapas ju olika typer av gårdsrum och på olika nivåer. Du rör dig igenom en mindre bit och så öppnar det upp sig, och så blir det mindre. Sen har det inte varit på uteplatsen, för de är privata, men jag kan tänka mig att det är väldigt trevligt att bo där. 0:31:11 - Elsa Jag har inte varit där, men på bild så ser det ju väldigt spännande ut Och roligt Och ganska lekfull brutalism egentligen. 0:31:19 - Henrietta Ja, verkligen, men det är ju också på något sätt en jättestor skala, för det är ju också på något sätt en jättestor skala, för det blir ju liksom, eftersom komplexet består av så många smådelar, så breder det ju ut sig Som en organis som växer. 0:31:31 - Elsa Men den består ändå av komponenter som är så pass nedbrutna, att man som människa kan relatera till dem. Det är väl det. Man kan förstå skalan, man kan förstå, vad som händer, för det är annars det som lätt blir problemet, att det bara blir något stort, och då känner man sig så liten som människa bredvid Det tycker jag ofta bredvid brutalistiska byggnader generellt, att man känner sig så liten. 0:31:58 - Henrietta Ja, om man ska ta ett sådant exempel, som många kanske ogillar Gamla arkitektsskolan i Stockholm. 0:32:07 - Elsa Ja, den har väl fått en del hat genom åren. 0:32:09 - Henrietta Ja, jag är ju alltså under min uppväxt. jag gick i grundskola bredvid, så jag har gått förbi varje dag, och den är också otroligt. den var ännu mer då, när det fortfarande var skola sluten, också i bottenplan. 0:32:21 - Elsa Ja, men det är någonting med storleken på fönstren i förhållande till alltså byggnaden storlek bara, som gör att det känns lite fängelse. 0:32:37 - Henrietta Ja, men alltså absolut, det är det, den är ju så råkald den kan vara. Och sen längs med bottenplan att man går förbi den, då är det som att det är betongblock Som man har murat I en större och gjuten betongstruktur, så det känns nästan som att man skulle ha murat igen öppningar. Det har man inte, det har sett ut så hela tiden, men det gjorde ju att det kändes jättestängt. Sen har den trevlig uteplats, som jag har hört från folk som pluggade där Var liksom jätteuppskattad, men den såg man inte från gatan, för från gatan var det liksom helt stängt Och sen var det staket. Och i Sverige, där det är liksom också grått en stor del av året, så blir det liksom jättegrått och deppigt att gå förbi en betongvägg varje dag. 0:33:28 - Elsa Det förstår jag verkligen. Men det är också roligt, att då den nya arkitektskolan har satsat på raka motsatsen i Stockholm, att man har gjort det till. Alltså där är så lite kritiken, att eleverna känner sig lite som fiskar i en glasskål, för att det är så mycket fönster, det är så otro. 0:33:50 - Henrietta Ja verkligen, jag minns när jag var liten, så skämtade vi alltid om att arkitekterna sitter i den fulaste, tråkigaste byggnaden. Men vad jag har hört från kollegor som har pluggat där och som har varit lärare där är att den var ju otroligt uppskattad som arkitektskola, för att den här roa brutaliteten, om man kallar det så, öppnade ju upp, för att man kunde vara och experimentera mycket inom byggnaden. Du behövde inte vara så försiktig. Utbildningen är ju mycket bygga modeller, testa saker i full skala och att inte behöva vara rädd om lokalerna på något sätt. Det är inte så att folk trashade dem och förstörde dem. 0:34:34 - Elsa Man känner att de är tåliga. 0:34:36 - Henrietta Ja precis, och det skapade ändå ett stort kreativt utrymme eller en stor kreativ frihet inom lokalens väggar, och att man kanske inte kände sig betraktad, att man kunde gå in där och göra sin grej på något sätt. 0:34:55 - Elsa Och sen ska lokalerna ha varit väldigt bra planerade, så det fungerade väldigt bra för verksamheten. Men hur är det? Är det fortfarande en del av arkitektskolan eller har arkitektskolan helt flyttat till den här nya byggnaden? 0:35:03 - Henrietta Arkitektskolan har helt flyttat till den här nya. Jag förstår, att det finns folk som känner när mitt i hjärtat av Östermalm, precis bredvid några av de finaste husen och gatorna Från sekelskiftet, så kommer den här klumpen som ett tydligt exempel på vad vi gjorde på 60 och 70-talet, hur vi byggde då. 0:35:38 - Elsa Men en annan sån här då fängelseaktig koloss i Sverige, som också då framförallt studenter har mycket åsikter om, är ju Spartas studentbostäder i Lund. Ja, Och jag tror det är både Sparta och arkitektskolan i Stockholm då eller för detta har gemensamt det, att man brukar säga, att man är färdig arkitekt, när man tycker om de byggnaderna, eller Är inte det även för arkitektskolan i. 0:36:07 - Henrietta Stockholm. Jo, alltså, jag vet att vi har skämtat om det. Innan man börjar arkitektsskolan, så tycker man att den är ful, och när man kommer ut därifrån, så uppskattar man den. Ja, sen är det ännu mer förstått, om man faktiskt har gått där. Sparta är ändå. Man kan ändra inställning om den utan att ha ens bott där. 0:36:23 - Elsa Ja, jag tycker så här. Det ligger någonting i det. Jag ska inte säga att jag så ä älskar Sparta efter att ha pluggat mina år i Lund, men jag kan se vad man var ute efter när man ritade det. Jag tror det. Jag kan liksom uppskatta en del och jag tror vi är tillbaka där vi började, lite grann av det här. Jag kan uppskatta detaljerna Och när man ser vissa delar av byggnaden på nära håll, men som stort område och byggnaden att se på håll, är det ju inte så skärmigt, nej, men precis, och jag tycker nog också att det har ju gjort någonting, att man har varit där också. 0:37:09 - Henrietta Nu har inte jag personligen bott där, men vi har haft vänner som har bott där, och de har ju varit på innegårdarna, som ändå är någorlunda lummiga. Man har sett studentrummen, som är ganska fina, eftersom det är fönsterband. Så är det ändå. Det är små rum, men det är ändå bra ljusinsläpp. 0:37:25 - Elsa Jag skulle vilja säga att det är väldigt fina studentrum. 0:37:27 - Henrietta Ja, jag tycker de är mycket finare än mycket annat, mycket finare än mycket annat, så att det har ju det. Och det är väl det som man, om man nu ska gå tillbaka där med, att man som arkitekt uppskattar andra saker när man kommer ut i skolan, det är väl att man ser fler värden än bara den här fasaden i stor skal, och jag har svårt att förstå den, utan att man börjar tänka på men vad finns det för positivt? Exakt, men om man ändå stannar i Lund, då det kom ju en del liksom brutalistiska arkitektur. Det var ju några Lunda-arkitekter som blev några av våra stora brutalister i Sverige. Vår egen skola, lth, räknas ju också som brutalistiskt. 0:38:05 - Elsa Ja, men den är ju då i tegel Och jag tycker också det igen då, som vi pratade om, gör att den känns. Alltså det är ju Alla byggnader på LTH är ju stora tegelbyggnader. Alltså de är stora, men jag tycker teglet bryter ner dem. Det blir inte samma känsla som typ arkitekturskolan i Stockholm, som är då i betong. Det är någonting som bryter ner det hela Och att det är LTH är ju byggt efter principen hus i park, campus på LTH är ju väldigt stort Och det är väldigt mycket park runt omkring. Alla byggnader. 0:38:50 - Henrietta Ja, precis. Samtidigt tycker jag kanske, att den här arkitekturskolan i Stockholm är intressantare, kanske för att den är en enskild byggnad, för att det har lagts mer tid på att utforma den specifikt för sitt syfte och tomtens form. Men på LTH så ser alla byggnaderna likadana ut. 0:39:07 - Elsa Ja, det var väldigt svårt i början att veta var de må vara. 0:39:10 - Henrietta Ja, alltså, man hade svårt att hitta, för man kan inte orientera sig, för att allt ser likadant ut. Och någonting är såhär varje enskild byggnad har en stor skala, som visst det är tegel och visst det är fönster, men de ser likadana ut. Det blir ju ändå väldigt mycket repetition. Och det är väl samma med mycket miljonprogramshus. De liknar ju del, och det är ju samma tidsperiod. Men när det då inte bara är en byggnad som ser ut så, utan alla byggnader, jag vet inte, det är något där som jag är såhär. Ja, jag förstår hur det uppstod ur tiden och det förberett, som man typ kan göra om det till sjukhus om det skulle bli krig. Alltså det är väldigt liksom byggt i kalla kriget. Men jag kan inte säga att jag uppskattar asmycket arkitektoniskt. Det blir för mycket av samma sak, för repetitivt. 0:40:03 - Elsa Jag vet inte, jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker egentligen. Jag vet att jag är tillbaka igen på grönskan. Jag tycker att det ger väldigt mycket att det här är som vi pratar om hus i park. Alltså det skapar en väldigt trevlig känsla, tillsammans med de här tegelbyggnaderna. Det finns något lite roligt i att alla är likadana, för att det blir väldigt tydligt att såhär här är de olika eller inte. Fakulteterna blir det inte utan olika sektionerna har liksom sitt egna hus. Alla ser likadana ut. Jag vet inte, jag tycker nog om det lite grann ändå. 0:40:43 - Henrietta Alltså det blir på något sätt. Vad ska man säga? att alla är där på lika villkor, oavsett vilken utbildning du har valt. Även vi som arkitekter och inte ingenjörer, sitter i samma typ av hus. Lite som typ skoluniform funkar, om alla barn har likadana kläder, så är det inte någon som sticker ut, vilket ju också funkar. Lite med Sverige på typ 60-talet. Jag vet inte, det är många paralleller jag kan dra, men det hade kunnat vara hus i park och ändå vara intressantare byggnader. De är väldigt funktionella. De är jättebra att plugga i, och jag kommer alltid uppskatta dem av ett emotionellt sätt. Men av all brutalism vi har diskuterat än så länge, så tycker jag nog, att den är minst intressant, rent arkitektoniskt byggnaderna i sig är väl de absolut minst intressanta. 0:41:32 - Elsa Det kan jag hålla med om. Jag tror bara så här ser man det då som helheten, med hur de är placerade. Parken, där kan jag se ett värde, men ja, som byggnad bara titta på byggnadsvolymerna väldigt tråkiga, ja. Men om vi håller oss kvar i Skåne Ja, där vi har väldigt många referenser i det här avsnittet Så finns det ju landsstadshuset i Malmö. Jag tror även, att det är polishuset idag i Malmö. 0:42:08 - Henrietta Precis, polisen sitter där, men jag tror att det finns något gammalt hus som heter polishuset. 0:42:14 - Elsa Jaha, okej, jag har alltid tänkt på det som polishuset Jag med. 0:42:16 - Henrietta Jag tycker att det har också det här intressanta med, att man lättar upp det genom att i botten är det de här stora betongkonsolerna som lyfter upp den stora tunga volymen, och så är det glasat mellan dem, alltså att det finns någonting lätt och en uppåtrörelse i byggnaden. 0:42:42 - Elsa Ja, jag förstår, vad du menar, men alltså jag tycker typ att det är såhär. det finns nog lite kul, men det är också fruktansvärt fel byggnad. Alltså riktigt fullbyggnad? jag tycker nog inte det faktiskt. Men jag gillar de här konsolen också. Jag tycker, att de liksom skapar nästan lite såhär något postmodernistiskt ja, det är ju en väldigt så inte dystopisk är nog fel, men såhär framtidsdystopi, byggnaden med sin, som du säger, den lyfts upp av de här, vad kallar du dem för? 0:43:20 - Henrietta Jag kallar dem konsoler, men en konsol är en del som fäster i en vägg, men de har lite den formen. 0:43:25 - Elsa Pelare, konsol, alltså det är ju en stor pelare, det är det här. Fasaden är i plåt, det är liksom stora. Ja, det är väl ventilationen kanske som går på utsidan. 0:43:37 - Henrietta Ja, det ser ut att vara ventilationen. 0:43:39 - Elsa Den är ju väldigt metallig byggnaden Och också är ändå ärlig med sin konstruktion. Men jag tror, att den påminner om en byggnad i Göteborg som ligger nere vid Hisingsblom ungefär, och den byggnaden har liknande i det här, att det är rören på utsidan och i metall, och den kallas för typ, alltså smeknaden på den byggnaden är pissrennan, för att det ser ut som en så här. Vad heter det? Alltså urinoar för män, och jag ser samma i den här, att det ser ut som en urinoir för män. 0:44:17 - Henrietta Ja, Du kanske förstörde den men Jag förstår kanske, vad du menar. Jag kan tycka typ så ja, fönstersättning och liksom metallfasaden är kanske liksom inte det det finaste jag har sett, liksom men jag gillar. Jag tycker den liksom av brutalistiska byggnader, så har den mycket som händer, och att det är lite intressant. Och framförallt det här, att den lyfts upp, att det ger en liten uppåtrörelse, det gillar jag jag tror, såhär hade den varit helt i betong alltså, om vi skippat plåten och mer. 0:44:52 - Elsa Bara, som du säger, det här, det upplyfta, det är en ganska ihoptryckt volym egentligen. Alltså det som ligger på är ingen jättehög byggnad, utan hyfsat låg volymmässigt kan jag uppskatta den verkligen. 0:45:07 - Henrietta Det hade varit bättre om det var betong. och i mitt huvud är det betong, för plåten är ju grå liksom, så att när man rör sig förbi den, så tänker man, att allt är betong. Ja, men ja, jag fattar vad du menar. 0:45:17 - Elsa Ja, det är något med plåt, det blir inte bra. Ja, men om vi ska bara sammanfatta lite vad vi har pratat om här idag, då, och brutalismen och dess arkitektur? 0:45:43 - Henrietta Nej, men alltså det jag kan känna är intressant när vi har pratat mycket om svenska byggnader det känns ju som att brutalismen jag har nog lite senare här så den kom ju där under rekordåren, där vi byggnader, det känns ju som att brutalismen den kom ju där under rekordåren, där vi byggs som mest och mycket av miljonprogrammet som jag kanske kan tycka kan bli ett separat avsnitt, men det är ju liksom i den andan, den här förenklingen av byggandet och liksom otroligt funktionalistiska tankesättet av att inga utsmyckningar, och det är ju något spännande som vi pratar om i andra stilar också, när det har någon typ av politisk underton. Sverige var väldigt socialdemokratiskt. Det är inte konstigt att tänka, att det är den typen av byggnader som kommer fram. Men det är ju att folk har så mycket känslor om det kan jag också tänka mig beror på, att i resten av Europa byggde man upp ett samhälle som hade förstörts under kriget, medan i Sverige rev vi jättemycket för att bygga institutionella byggnader i en större skala i de här nya inom citatecken materialen, och det finns ju mycket stadtjärnor som lite påverkade då. Det kanske är lite mindre skala än de exempel vi har tagit idag, men man kan ju se hur det lämnar lite ett sår i folksjälen. Och att det har liksom bidragit till den negativa inställningen till många av de brutalistiska byggnadsverken i sin helhet. 0:47:15 - Elsa Ja, för som enskilda verk kan de ju vara väldigt intressanta, så som vi har pratat om dem idag. Men problemet blir ju också, när vi bor i gråa Sverige och en grå vinterdag och även då arkitekturen utomkring bara är grå, det ger ju inte så mycket extra liv, det är ju lite det som också blir problemet. Och så, som du säger, så vet man att här stod ju tidigare eventuellt en jättefin byggnad, tycker man själv, och så har vi fått den här tråkiga grå saken. Jag kan förstå de upprörda känslorna. 0:47:51 - Henrietta Ja, men precis Och lite som det här med byggnader som är stängda mot gatorna. Byggnader ska ju såklart ultimat fungera för det de är byggda för att göra Invändigt, om man säger så, men de måste ju också göra något för stadsrummet, för gatulivet, för det är ju så de flesta människor upplever dem. Och det är väl det man kan känna, att vissa brutalistiska byggnader kanske inte tar hand om i sin skala, i sin slutenhet och i sitt materialval också. 0:48:21 - Elsa Nej, men det är jätteviktigt att en byggnad relaterar till sin kontext och ger tillbaka till sin kontext, inte bara tar ifrån den, för då blir det ju. det är inte bara, att det blir slutet stängt, utan det skapar ju också känslor av. det kan ju skapa känslor av såhär obehag, att såhär åh, man vet inte vad som pågår där, kanske, eller man känner inte. att till exempel det här med öppna gatorum gör att man känner att, ja, folk ser mig, andra kan ha lite koll på mig. Det skapar en känsla av säkerhet. Det är många sådana grejer som går förlorade om man har allt för slutna volymer. 0:49:01 - Henrietta Precis, och sen tänker jag också, det vill säga om storleken. Man känner sig väldigt liten med, om man står bredvid en jättestor betongkoloss. Men om man ska sammanfatta lite, det vi har uppskattat med de exempel vi har tagit upp, är väl mycket de som bryter mot den gängse uppfattningen om vad som är tungt och vad som är lätt, de som tar in kanske också lite mer öppenhet, mer glas eller större fönsterpartier, lättare fönsterpartier, lyfta upp en tung volym alltså. så det handlar ju alltid om att göra mer. 0:49:41 - Elsa Ja, och att de också då gör sig bäst i som enskilda objekt och inte som. Det får inte bli för mycket. Det är ju där till exempel. Det blir lite tråkigt som i Sparta, där står fyra likadana uppradade. Men skulle det bara varit. Om vi tittar till exempel på landstadshuset i Malmö, så är det en volym som är där, och sen händer det annat runt omkring. Då blir det också, att man kan se dem som sina separata objekt på ett helt annat sätt. 0:50:11 - Henrietta Ja, precis, och det är väl det som jag kan känna med brutalism. Ska man ta med alla brutalistiska byggnader i Sverige, så blir det hur mycket som helst, eftersom vi byggde jättemycket under den här tiden. Det är svårt att säga bu eller bä, jag gillar det eller jag hatar det. Men går man in på enskilda objekt, så kan man vara så här jag uppskattar det här, jag uppskattar inte det här. Ställen man varit inne i kan man ju lätt uppskatta, ofta för att de är sjukt funktionella. Men när det kommer till den rena arkitekturen, så så här, det måste nästan vara varobjekt för sig själv på något sätt. Och sen är det ju något med det här obehandlade, alltså som jag tog upp i början, med betong, där man har låtit formen av gjutformen sitta kvar. Det där har vi ju kvar i Sverige idag. Det finns ju mycket uppskattning för det här lite roa, oförfinade, som jag tror, lever kvar från den tiden, då vi byggde mycket. Men det kan ju också uppfattas som om man går förbi, att det är ingen som har tagit hand om det här. Nej, alltså, samma som jag vet inte om det är en massa graffiti längs med fasaden, man går förbi, och nu menar jag inte graffiti-konstverk, men liksom random tags. Det ser liksom kanske mer ostädat ut. Då känner man sig, att det är ingen sån där hand om gatorummet. det skapar också osäkerhet, och jag tänker att, är byggnaden liksom känns den för oförfinad, så kan det också skapa samma typ av känsla. 0:51:36 - Elsa Ja, men det är ju där vi då, om vi bara går tillbaka till det vi faktiskt första exemplet vi hade, eller Corbusiers byggnad, där är det ju det här roa det är. Det är lite mer ostädade, men det vägs upp av de här lätta, mer delikata elementen som skapar det här, som du säger, känsla av att fast någon har tänkt till, någon har tagit hand om det, här finns det finess. Det måste finnas för att man, som du säger, inte ska tycka att det bara ser ut som en skräphög. Ja, men spännande. Det har varit kul, det har varit roligare än vad jag trodde att prata om brutalism. 0:52:18 - Henrietta Ja, men jag håller med, och jag tycker att det har varit kul att komma på exempel, dra sig till minnes, för det är så mycket man hade i sin bank av byggnader i huvudet Som jag kanske inte har tänkt på på länge. Och sen nu, när man radar upp dem, så ser man ju också mycket likheter och man förstår tiden. De är byggda i på ett annat sätt, och vissa av dem har också väldigt roliga, finuliga detaljer, om man kollar nära. 0:52:57 - Elsa Okej, henrietta, men om vi ska avsluta det här avsnittet, som vi alltid gör, med ett litet tips, vad har du att tipsa om den här? 0:53:08 - Henrietta veckan. Jag har faktiskt ett tips som är superkopplat till vårt avsnitt. Oh okej, när jag började fundera på exempel att diskutera, så kom jag på att jag har ju faktiskt två böcker hemma, två koffeetabelböcker, om just brutalistiska byggnader i Stockholm och i Sverige. Min chefsfru, tove Falk Olsson, fotograf, har tillsammans med Martin Rörby, som är arkitekturhistoriker Och superkunnig på mycket av rekordåren De två har gjort två böcker. Den första heter Stockholm Brutal Och den andra heter Sverige Brutal Eller Sverige Brutal, och andra heter Sverige Brutal Eller Sverige Brutal, och de är alltså jättefina. Det är så fina bilder och bra information om olika brutalistiska byggnadsverk i Sverige och Stockholm. 0:54:06 - Elsa Jaha, vad intressant. Det är lite bra fortsättning på förra veckans tips av nu i så avslutning examenstider. Om man då känner någon väldigt arkitekturintresserad, så kan ju det här vara en jättebra present. 0:54:25 - Henrietta Ja, men verkligen, det är liksom perfekta koffeetabelböcker. Jag har fått dem av jobbet i julklapp och avskedspresent något år, tror jag, men jag har verkligen alltid haft dem framöver. Jag tycker de är så fina och kul att kolla i. Det är väldigt mycket bilder. Det är också, att man får se detaljer på byggnader som man kanske inte har kommit så nära själv. Nej, så det är mitt tips den här veckan. 0:54:54 - Elsa Det låter som ett bra tips. Jag tänkte säga, att om det är någon som vill köpa en present till mig, så kan det vara ett tips till dem, för jag tyckte det lät jättekul, precis. 0:55:10 - Henrietta Men, elsa, vad har du att tipsa om den här veckan? 0:55:13 - Elsa Jag har ett tips om en streamingtjänst Och det känns väl som att folk inte behöver fler av. Det finns väldigt många. Som att folk inte behöver fler av Kan jag förstå. Det finns väldigt många, men nu på sommaren, jag älskar brittiska kriminalare och det tror jag inte jag är den enda som gör, och framförallt inte på sommaren. Det är väldigt mysigt. Jag älskar framförallt brittiska kriminalare där det är liksom ja, men mina tre favoriter är Vera, shetland och saknar. Aldrig glömd heter den på svenska, unforgotten heter den på engelska. Alla de här tre utspelar sig ju, eller framförallt Shetland och Vera är ju såhär dramatiska brittiska landskap. Det är något mord som har hänt, och så är det lite brittisk humor, men framförallt såhär fantastiskt fina bilder också alltså väldigt fint filmat. Och då insåg jag, för SVT Play brukar vara ganska bra på att ha med olika brittiska däckare, men de har ju alltid bara så här typ en säsong, så man kanske bara kan kolla på säsong åtta eller någonting, och så har man inte sett dem innan. Då finns det i alla fall en streamingkänn som heter Britbox, som jag nu då, över sommaren i alla fall, har bestämt mig för att prenumerera på, för den de har samlat. Det är alltså ett samarbete mellan BBC och ITV, så det är ju en brittisk, en brittisk streamingtjänst. De har ju alla de här Jättebra Brittiska kriminalerna. Så om man vill ha en riktigt så här Bra däckarsommar, så kan jag nog rekommendera Just den streamertjänsten. Och OBS då, för när jag googlade på vissa av de här, för mitt främsta mål Var att kolla på Vera, och då så fick jag upp, att man kunde kolla på det genom Amazon Prime. Så jag skaffade det. Visade sig att Då kunde man. Det man kunde göra var att man kunde skaffa Britbox Genom Amazon Prime Och betala ännu mer. Så skippa Amazon Prime Och köp Britbox, bara Skit i mellansteget. Nu var det en provmånad gratis, så det var inte så farligt. Men det är min tips För en mysig sommar, framförallt. Om det blir en regnig sommar, så kanske man vill ha något att se fram emot. 0:57:34 - Henrietta Även om regniga dagarna. Ja, men verkligen, jag har alltid kallat mig ordning midsommar. Det är väl min brittiska kriminalare, det är hur mysigt som helst. Men jag vet att min mamma har alltid älskat brittiska kriminaler. Så just de här Ett val för Vera och Kommissarie Louis, kommissarie Moore, så hon har kollat på många sådana där. Så det har alltid stått på hemma på sommaren i mitt hem, så att det är supermysigt. Undrar om det är anledningen. Ja, men det känns ju som att det är en allmän inställning Att på sommaren då kollar man på britt crime, och det är något med det som också är mysigt. 0:58:22 - Elsa Men jag tror det är lite som när man alla grejer man har som är säsongsbaserade, att det blir det här att å nu i sommar kolla lite brittiska kriminalare, precis som att man tycker, jag vet inte, julkalendern tänkte säga, är mysig på vintern. Men alltså det är ju vissa filmer och serier man gillar att passa på, då blir de extra speciella just den säsongen också. Ju, ja, men då var vi, då var det här avsnittet till sitt slut. 0:58:58 - Henrietta Precis Nu blir det ingen mer brutalism. Nej, det var det. Ja, nej, men jag hoppas ni uppskattade avsnittet idag. Som alltid, blir vi jätteglada om ni vill ge oss en feedback i den poddspelare där ni lyssnar. Ge oss ett betyg, följ oss på Instagram, kommentera gärna eller skriv till oss om ni vill höra om något särskilt ämne. 0:59:24 - Elsa Tipsa vidare till en kompis Om ni tycker podden är bra. 0:59:28 - Henrietta Ja, hundra procent. Det hjälper oss jättemycket. 0:59:31 - Elsa Ja, men då hörs vi om två veckor igen. 0:59:35 - Henrietta Precis Har det varit så härligt i sommarsverige. 0:59:38 - Elsa Och om inte det är härligt i sommarsverige. Kolla brittiska kriminaler Precis, vi hörs Hej, hej.