0:00:04 - Elsa Hej och välkomna till Bakom fasaden med mig Elsa och mig Henrietta. Bakom fasaden är din podcast om arkitektur, design och allt däremellan. Okej, elsa, hur är läget med dig då? Det är riktigt bra. Jag känner att, som vanligt, mitt humör påverkas av vädret, och idag har det varit strålande sol, 15 grader, toppen. Jag kände livet i mig när jag åkte bussen hem från jobbet. Gud, vad härligt. Ja, hur är du själv då? Men jag har ju typ varit inne hela dagen för att jag är lite småförkyld, så jag är mer känt som FOMO. Vi är på våra vanliga platser. Jag vet ju inte om det är världens sämsta immunförsvar, eller. Vi spelar också alltid in om jag är sjuk, känns som, eller när jag är sjuk, ja, nej, men så att det är lite tråkigt Och missar det fina vädret. Men det kommer fler fina dagar. Det gör det verkligen. Jag handtar lite te på balkongen, så att jag har ändå fått lite, så Det låter som en bra paus i att vara sjuk. Ja, ja, men vi är ju tillbaka igen Efter en liten paus Inte så jättelång paus, men en liten paus Och dagens avsnitt ska handla om fem stycken stoldesignklassiker, exakt. Så vi kommer Gå igenom Fem klassiska stolar, i kronologisk ordning, och diskutera Både hur de uppkom Designen bakom De populära, inte. Vad är det som gör Att de har blivit stora, precis, och även kanske man kan se att de har påverkat eller inspirerat lite andra stolar. Ja, men precis, det brukar ju bli så med uppskattad design, att både andra designers hämtar inspiration från det, såklart, men även att vissa varuhus, större varuhus med billiga möbler som man får sätta ihop själv, att de hämtar väldigt tydlig inspiration. Det är ju också väldigt vanligt, verkligen. Så det finns nog, det finns flera exempel ändå bland det vi ska diskutera idag, där båda delarna har hänt. Och sen är det väl lite så här, som alltid. Vi har snackat om, när rörelser sker i samhället, att folk, designers, kanske får liknande idéer samtidigt. Ja, men absolut, så är det ju. Men vi kommer ju, som alltid, att lägga upp de stolar vi pratar om på vår Instagram, som är bakom fasaden podcast. Så, innan ni börjar lyssna, gå gärna in där och kolla, så ni kan hänga med i det vi pratar om, ja, och få en visuell upplevelse. Så in på Instagram Och sen fortsätt lyssna, och när ni är där inne, så kan man trycka på den lilla blåa följ, så följer man alltså, eller ett litet hjärta och likea, så blir vi jätteklada. Ja, det får man gärna göra. Det uppskattar vi mycket. Men vi har ju ändå tänkt att gå i någon form av kronologisk ordning. Nu, de stolen vi kommer gå igenom idag är väl egentligen inom ett hundraårsband, kan man säga Ja, precis, och den första stolen är number 14 chair, eller ja, jag vet inte, nummer 14 stolen, jag vet inte om det heter det på svenska, ens, jo, men jag tror att det är det. Eller tån brukar ju också funka att söka på, om man vill hitta den här typen av stol Precis. Jag tror att i folkmun i Sverige så kallar man dem nog ofta för tornstolar Eller tornetsstolar Precis. Men det är ju en väldigt känd stol som är gjord av Tourné Jag vet inte, är det franskt? Jag tänker att han heter Michel Tourné, och den var introducerad år 1859. Så det är ju många år sedan. Ja, det är ju verkligen en gammal klassiker, och det är väl Alltså även om den nu kanske de senaste åren blivit väldigt poppis på nytt, gärna med en rottningssits. Så från början är det ju ändå en kaféstol Precis. Ja, det känns som att man Man har alltid känt till, men det finns såna här böjtröstolar Som man har på kaféer. De känns lite franska, lite bistro, lite klassiska på något sätt, och det är väl det. Den har varit Innan. den har blivit lite hajpat, men den har ju då, som du säger, blivit Dels. Så har den ju blivit. Den blev ju otroligt populär redan för många år sedan. Den är ju tydligen då en av de bäst sålda stolarna någonsin, och mellan då 1859 och 1930 alltså det är ändå hundra år sedan fortfarande så ska det tydligen vara sålt runt 50 miljoner exemplar av den här solen, och det är ju en helt makalös summa. Under den, ja, under en 30-årsperiod, men också för så många år sedan, nej, men det är väl en 60-årsperiod, ja, det är en 60-årsperiod. Det är bara min matematik, som Det var, min matematik, vad dålig. Nu, det var min 70-årsperiod, det var en 70-årsperiod, det var länge sedan. Fattar, hur liten. Den kan ju inte ha sålts utanför Europa, utan det är ju liksom Möjligtvis kanske USA, men man tänker, hur mycket mindre världen var och hur mycket färre människor det fanns. Så är ju 50 miljoner fortfarande asbra på 70 år. Ja, det är väldigt många. Men det är också extra kul då att tänka sig, att det här var mellan då 1959 och nej, 1859 och 1930. Och nu då, liksom hundra år senare, så hade det ändå. Man får ju säga typ att för några alltså kanske vad kan det vara nu då, för tio år sedan, så fick den ju ändå, för man får ju säga typ att för några alltså kanske vad kan det vara? nu då, 10 år sedan, så fick den ju liksom en helt otrolig uppsving igen. Den blev ju otroligt trendig. Kanske inte, jag vet inte hur, liksom runt om i resten av Europa eller USA eller liksom andra delar av världen, men i Sverige fick den ju liksom en. Den blev otroligt populär för runt år sedan till för några år sedan igen, då Det kändes som att man såg den i vart och varannat inredningsmagasin eller hem som visades upp, och ja, det var väldigt många exemplar av den igen. Jaja, det kändes verkligen som att jättemånga hade den eller en variant av den, gärna svart, med typ råttingssits, känns det. Som man såg sjukt mycket av Exakt, men även liksom så här Ikea gjorde ju en kopia i trä Och en kopia i plast, och de sålde ju typ slut så fort Ikea fick in dem. De var ju också Det där är ju också så intressant liksom, för det är verkligen en kopia, ikeas variant av stolen på Blocket för ganska dyra pengar, för att de var liksom lika populära som originalet nästan. Ja, för jag kommer ihåg jag och min kille hade köpt någon böjtröstol eller fyra, fem stycken second hand med rottingsits, och de gick alla sönder, för att rotting ja, det är ju väldigt ömtåligt, och när en stol är så gammal så håller det inte. Jag vet att vi skulle ersätta dem. Då var vi på Ikea och då typ råkades det finnas inne. De hade precis liksom fått in ett parti av de här ögglan eller vad de hette i trä. Ja, just det, så heter de. Och jag fick inte först tänka, köpa dem. Det var lite såhär, fast, det är typ ändå lite av en kopia. Och sen så bara fast, det finns bara fem inne, och vi behöver fyra, och om vi inte köper dem nu, så kommer de vara slut, och vi vet inte när de kommer in igen, så att vi det ser ut som att vi köpte dem. Ni gjorde det Bara av den stressen. Typ är en stol som är just kul i, att det är en kopia, där kopian nästan har blivit en egen grej, alltså så Det är inte så vanligt ändå. Kopior brukar ju ändå oftast vara verkligen kopior och så ja inte får samma status. Nej, precis, sen får man väl säga, att Ikea är nog inte de enda som har kopierat den här, i och med att den har blivit en sån klassisk bist. Men hela tekniken med beyträ var ju väldigt ny när den här stolen kom, och den var väl en av de första som inkorporerade det i sin design. Men det skapade väl en viss frihet i utformningen av stolen. Ja, men jag kan också tänka mig en ganska modern och unik design. Alltså, det möjliggjorde ju någonting som kanske Ja, nu gissar jag bara, men jag gissar, att det möjliggjorde någonting som man inte riktigt hade gjort i samma skala eller utsträckning. För Nej, precis, nej, jag tänker, att det innan måste ju varit lite mer så här pinstolar, exakt. Ja. Nästa stol som vi tänkte prata om får man väl också säga, att den går varm på diverse andrahandssajter och marketplace och lite överallt. Och det är då en stol som jag vet inte om det är det riktiga namnet, men den brukar kallas Bauhausstol. Ja, och det är ju inom Bauhausstol. Så finns det ju framförallt. Om man googlar på det, så finns det ju flera olika modeller egentligen. Men den vi har tänkt att prata om är den som är designad av Mart Stem från 1926. Och som är den som då är i böjda stålrör och sen med en sits och ryggstöd i skinn. Precis. För det finns ju också en annan som man ofta tänker på Bauhaus-stolar som är med råtting, men det är ju inte den stolen som Det är en annan designer som också har de här böjda stålrören, men med råttingssits och råttingrygg, men den vi tänkte att vi ska diskutera nu eller prata om lite grann. Är den då i skinn? Precis, sen är väl. Ja, alla de här är lite under samma paraply liksom. Men att de kallas just Allas just Bauhausstol är ju, som jag tror vi har tagit upp i något avsnitt, det är ju från Bauhaus-skolan, som låg i Tyskland, som producerade och anställde. Många modernistiska formgivare under 1920-talet Designen i alla fall Martin Stem. Han var verksam på i Bauhaus, och det är ju även då han designar bland annat Bauhaus-stolen Eller sin version av Bauhaus-stolen. Och där kan man väl säga, att även Marcel Breuer jobbade ju, som var en av lärarna på Bauhaus, jobbade ju mycket i stålrör och med skinn Och gjorde stolar som både fotöljer och även någon sittstol, som är lite lik den här. Och Mies van der Rohe jobbade också med stålrör, men kanske lite mer en annan design, men också Alltså, det var ju mycket skinn och stålrör. Alltså det är ju en look Som gäller för typ alla Bauhaus-stolar, och så var stora, alltså en populär, ett populärt formspråk på den tiden. Precis Så jag tror, många känner till liksom, vad en Bauhaus-stol är. Jag vet i alla fall att jag har varit på en middag där en part som visst har fluggat till architect frågade ja okej, men du vet, de här Bauhaus-stolarna, det är en sån otrolig design. Och en andra part där på middagen satt där ganska oförstående efter ett tag så att gå in och fråga men menar ni då, om man köper på Bauhaus? Ja, det var inte en orimlig fråga, nej, alltså ändå fett rimligt, för att idag är ju ändå Bauhaus i Sverige mest förknippat med, såklart, byggvaruhuset. Precis, ja, men ja, det var inte de fantastiska stolarna, han eller hon diskuterade Nej, precis. Men det jag tycker också är kul med Bauhaus-stolarna är att de har en väldigt modern, alltså modernistisk då look Med sina stålrör. De är också väldigt kantiga. Alltså, även om det finns mjuka delar i hur stålet är böjt, så är liksom stolen i sig ganska kantig, ganska stor, ganska kraftig egentligen. Den tar mycket plats, men den kan göra sig också väldigt bra i många inredningar som är liksom, som har andra element som är mycket äldre. Alltså kanske tillsammans med äldre rustika träbord eller stenbord, så gör sig de här stolarna väldigt bra, vilket jag tycker skapar ofta en kul kontrast i inledningen, för man kan tänka sig, att sådana stolar måste man ha i någon form av modernistiskt hem från den tiden, men de passar också väldigt bra in i en mix av andra typer av möbler, till skillnad från den här kaféstolen vi pratade om innan, stol nummer 14, som är ju mer en klassisk stolstol, den kan man nog mer lättare se i alla typer av inredningar. Så tycker jag att Bauhausstolen har ett så himla distinkt utseende, att den ja, men den skapar typ roliga kontraster i. Ofta Ja, nej, men det håller jag med om. Den kontrasterar lite och det är någonting rått med skinnet, samtidigt som det är ett naturmaterial. Så det funkar ju bra med andra naturmaterial som kanske också finns mer i klassiska eller lite mer exklusiva hem. Om vi då går vidare lite till i tiden För nu har vi varit först på 1859. Vidare till 1926. Men om vi då stannar inte så många år senare, men 1933. Så är nästa designklassiker stapelstolen eller pallen. Då modell nummer 60 av Alvar Aalto. Det är ju en pall som precis egentligen som den här kaféstolen till viss del är skapad med böjteknik. Det är det som är den främsta designaspekten i pallen, för det är en väldigt stram, enkel pall, men den är gjord i trä, och trä som är böjd Precis, och den är gjord i laminat, va Precis Lager av liksom tunna träfaner, ja, och den här stapelbarheten är väl liksom en ganska stor del av designen, och de här blir väldigt snygga om man staplar dem, för att du får liksom Benen hamnar efter varandra i någon sorts spiralform, ja, och det är en pall då med bara tre ben, vilket ju ändå också blir en del av hela formspråket. Det jag tycker är kul med Alltså det gäller väl egentligen kanske mycket av Alvar Altos möbeldesign eller design av föremål, också andra typer av föremål är att de är ofta väldigt, väldigt enkla, men med en väldigt, med ett väldigt tydligt formspråk, som gör att man liksom man kan se väldigt tydligt att det är han som har gjort mycket av det han har gjort, alltså han har en väldigt tydlig look på sina grejer. Den här pallen till exempel finns ju, som ja inte ett bord, exakt likadant, men liksom i exakt samma formspråk, vilket gör att det blir, ja, de talar väldigt tydligt med varandra. De två, nej, alltså det har väl gjorts några olika varianter både. Det finns stolar med lite olika varianter på ryggstöd. Stolen finns väl med både tre och fyra ben, precis och samma med bordet, då det finns runt och det finns kvadratiskt, men alla har de här böjda trät som liksom ändå signalerar att det är en del av den här serien, eller vad man ska kalla det, mm. Ja, och om man pratar om Alvar Altos andra möbler, som ändå inte är liksom helt i samma serie, så jobbar han ju mycket med böjträ och skapar liksom organiska former, och det är framförallt då typ ben och armstöd, som ofta liksom har böjts i en liksom vågform typ, och sen gärna i liksom björk eller björklaminat, så att det liksom är, det ger något särskilt. De här känns ju väldigt älskade. Ja, gud ja, de känns väldigt populära och har också känts som fått ännu ett litet uppsving de senaste kanske tio åren eller Ja, men så kan det nog vara. Alltså jag undrar nästan om det är längre tid än så. Det känns som de har blivit lite så coola i lite mer Jag vet inte så. Hem på söder Ja, alltså det känns verkligen som att det är När det snackas om Jag läste en artikel om att man stylar hem på söder och Östermalm olika, och det känns som typiskt att ett söderhem skulle ha några Alvar Aalto-pallar Antingen vid matbordet eller istället för nattduksbord. Ja, men precis, det känns som en ja, men lite så söder-vibe på dem. Ja, men de har absolut fått ett uppsving. Men jag tycker också att de kän också typ arkitekter, stereotypiskt sådana som också bor på söder. Så jag tänker att det är hela. Jag har inte nån gång ätit flera arkitekter på söder. Jag vet inte Läst någon Sverige eller vad det var. Ja, alltså, det skulle inte förvåna mig. Så jag tänker att det hör ihop de två grejerna. Ja, nej, men absolut, det gör det ju. Den är väldigt hypad för att vara en sån enkel piece, men också förståeligt, för att den funkar liksom i sin enkelhet. Ja, verkligen, men den är ju också då en stol eller pall som fått sig en kopia. Ikea har ju ändå haft några ganska jättelika pallar, och de har väl även just nu i sitt sortiment någon så här lite triangelformad med tre ben, som absolut inte är exakt likadan. Jag tror att en stor skillnad är att Ikea är ganska mycket nättare, men det är ändå de här tre benen i böjträ som går åt det hållet. Man kan se att det är där inspirationen är hittad. Ja, verkligen Ja, och speciellt de de har haft tidigare när de hade rundsits. De var ju väldigt lika de autostolarna. Det fanns ju liksom små skillnader i benens bredd typ, men det krävs ju ett vant öga för att se det, sen blir det ju ändå alltid kopior. Det kan ju vara. Det är som vi pratade om öglandstolen Det kan vara en riktigt bra kopia. Alltså, det kan det vara, men det finns ju ändå alltid någonting i originalet som gör att det känns lite mer gediget och lite mer på riktigt. Det är ju alltid någon och det är ju det man betalar för också, att det är någon som har designat och jobbat med det på ett annat sätt än när det blir en kopia. oftast, ja, nämen, verkligen, och man betalar för ett mer bestående värde. Även om de där IKEA-stolarna också har ibland sprungit iväg i pris och såldes för mer än vad de såldes för på IKEA, så kommer ju fortfarande en altostol att säljas för mer pengar än så. Än. Så, nästa stol är en klassiker såklart. Den kanske inte har varit lika hypad de senaste åren. Det känns som att den har hypat lite tidigare kanske. Ja, det tror jag också, men det är då sjuan som är formgiven av Arne Jakobsen, alltså en dansk arkitekt och formgivare, och han formgav den år 1955. Ja, och det är ju egentligen då. Alltså, arne Jakobsen har ju gjort flera olika stolar, där den här är en av de mest kända, men han har också gjort en stol som heter Myran, som har ett liknande utseende, och Myran då kom innan sjuan, så att det här är liksom en vidareutveckling av, ja, hans stol, myran Och även den här. Nu, när vi har pratat så mycket trä och böjträ och så vidare, så är det här också inom lite samma kategori. Det är en originalet. Idag kan man faktiskt köpa både skinn och ja, det är väl någon. Vad innan mätet är, vet jag faktiskt inte. Men alltså det finns ju olika material idag. Men originalet är ju en formpressad fanerstol som liksom har en lite nästan trekantsformat ryggstöd. Ja precis, och ryggstödet är liksom skuret, känns det som Precis så. Det är ett enda stort Fanelstycke som då är ryggstöd, som då böjs ner till sits, med fyra Stålrör till ben. Men till skillnad från Bauhausstolen, där stålrören är ganska kraftiga Och liksom Tar väldigt mycket plats, så är det här väldigt smala, nätta stålrör, vilket ger hela stolen en helt annan proportion. Nej, men här känns det inte som en lika stor del av formspråket. Det är liksom sitsen som är den stora grejen, och så de här små benen är liksom det är klart att det är en del av designen, men liksom de är ändå inte dominanta, Och det både sjuan och myran. Och han har även gjort en som heter Grand Prix, som också har lite liknande lukt. Den är lite kantigare än sjuan. Det är ju också något som har legat till inspiration för många andra, liksom stolar som har kommit under senare år och mer i närtid, där man ser sits, ryggstöd och ibland även armstöd vara i ett stycke och sen låta benen vara väldigt nätta och inte ta så mycket plats. Ja, och det jag tycker är kul med sjuan är att det känns som en väldigt, så klassisk dansk stol. Samtidigt, så är det ju som du sa, det är inte en av de här stolarna som har fått den här riktiga hypen de senaste åren som man liksom har sett i så många hem, och jag tror att det är för att de alltså jag kan ibland nästan få Någon form av så här Kontorsfeeling Av dem Vet inte om det är trätmetallen, men också att de Kan. De här stolarna är väldigt nätta, de är liksom mer Moderna och passar i typ Man kanske ser dem framför sig ett väldigt, väldigt modernt hem. Men det som är kul med dem är att de faktiskt är väldigt, väldigt snygga, och jag har sett väldigt mycket inredningsbilder på, när de också Men likt som jag pratade om Bauhausstolen också innan används i andra typer av hem Där man kanske inte förväntar sig att de skulle vara Där, passar de otroligt bra in med. Där man kanske inte förväntar sig att de skulle vara där passar de otroligt bra in med. Ja, nej, men det kan väl vara lite det här färgade laminatet, som ofta kommer med ganska grälla färger, att då tänker man att man antingen ska ha lite 60-talsstil för att det ska funka, eller jag kan tänka mig att de också var ganska stora under 90-talet, när det också var lite mer liksom postmodernism, ironiskt, skojigt, liksom färgglatt, plastigt. Men som du säger, så kan de ju verkligen funka. Och jag tror några av de bilderna vi har kollat på är liksom såhär då är de med skinsits och då kanske materialet också känns mer liksom genuint, och då känner man att det passar bättre i en liksom mer klassisk miljö, om man säger så, eller att de kan vara som ett avbrott, att det kanske är väldigt monokromt, och så kommer de som en färgklick. Ja, det är som att jag tycker, att de behöver sin miljö, alltså vara i rätt miljö, för att den egentligen då otroligt snygga designen ska komma fram till sin rätta. Det är lätt att de kan ses som lite typ lite för enkla, lite för platta, men i rätt miljö så tycker jag verkligen att det är, det kan lyfta resterande interiör. Den sista stolen är då Pantonshär, eller Pantonstolen som den kan heta på svenska och danska, och den är då designad av den danska designen Werner Panton. Han ska ha kläckt i det 1959. Och sen ska han ha kommit ut i produktion 1967. Så det är väl en typisk 60-talsdesignstol. Det som är väldigt speciellt med stolen är, att det är den första stolen som gjorts i ett enda plaststycke. På engelska så står det att det är First molded plastic chair. Men ja, den är ju gjort i ett enda stor form. Ja precis, och den har ju liksom som en S-form, som gör att den liksom är. Det är som att man som en människa skulle satt sig i Ett plaststycke, och så har man fått ut formen från det, och det gör också att det blir liksom. Den har ju lite typ spänst i sig. Alltså, den är cantilevered, att precis som de här Bauhaus-stolarna också är, när allt är ett stycke sådär, så blir det ju liksom, att en del är överhängande, och det görs också i alla möjliga olika färger. Det är ju en stol, som om man ser den idag, tycker jag man skulle kunna tro är, ja, den skulle kunna vara designad. Nu, det är en väldigt modern stol, men den är ju då egentligen designad på slutet 50-talet, början av 60-talet. Så det är ju verkligen de här plastinfluenserna som var på, tänker jag, 60-70-talet, när plast var ett väldigt trendigt material. Ja, precis, och det hänger ju verkligen ihop med den här lite futuristiska designvågen som kommer där under 50 och 60-talet i och med hela space age och allt som händer där. Den hade verkligen kunnat vara med i en framtidsfilm från 60-talet, där det är såhär på ett rymdskepp typ Ja, det skulle verkligen kunna vara rymdskeppstolar. Ja, men de är ju, det finns ju något väldigt häftigt, och de får ju ett väldigt starkt formspråk. De är väl skulpturala, det är väl det. Det blir som en skulptur egentligen, för att det är i ett stycke, en färg och en väldigt böljande form. Så blir det som en skulptur man har ställt ut. När det är en så speciell stol, så kan den göra väldigt mycket för en inredning, för att det blir som att man adderar ett smycke i och med stolen Och man kan göra så himla mycket med den, eftersom det kan vara olika färger och det kan ja, men jag tycker den gör väldigt mycket för ett rum när man väljer att ha den. Nej, och det tycker jag är kul. Alltså båda som kommer är så galna färger, men jag har även sett dem komma i liksom, när de har en färg på typ insidan Just det, alltså det som blir sits liksom Och en annan färg på utsidan, och det gör det ju liksom nästan ännu mer expressivt eller skulpturalt liksom. Nej, men det man kan säga då, lite om den här Pantonstolen i alla fall, är att den har ju En helt annan look Än de andra vi har pratat om, men det finns ändå något gemensamt I Ja. Men faktiskt alla stolar egentligen Inser jag nu, och det var väl inget Medvetet val av oss egentligen Men det är ju just det här, att böja materialen man jobbar med till olika former och göra det på ganska nyskapande sätt, allt ifrån att de har bara böjt de här ryggsitsen på nummer 14-stolen, alltså den här lite mer bistro-café-stolen, till att man har böjt stålrören i Bauhaus-stolen, man har böjt pallens stolsben i Alvar Altopallen, vidare till att man har böjt hela stycket, alltså fanerstycket i sjuanstolen, och sist då har man gått vidare till ett nytt material, och då är det plasten som man istället har jobbat med. Alltså, det skapar ju någonting ofta, när man gör, ja, men de här böljande formerna skapar ju ofta någonting väldigt intressant När det kommer till design. Det är ofta någonting man uppskattar, är just Böjda former, ofta kanske i kontrast till något mer skarpt. Men det måste inte vara det, för det tycker jag Just den här Pantone Chair, det är ju inte en rak linje där Och den funkar verkligen. Den stolen Och alla de här stolen har ju då funkat från 1859 till fram idag. Nej, men verkligen, jag undrar också om det är något. I alla fall när jag hänger på Pantos Share är att liksom man undrar nästan hur konstruktionen funkar. Gud håller det här liksom i det böjda, och jag undrar om det är lite det med alla de här materialen, att när man böjer dem på något sätt visar sig, människan övervinner materialet. Materialet har en form och en stivhet från början, som vi sedan har bemästrat. Jag tror det är pissnott i det, att det skapar någon form av värde i designen, ja precis, och i bearbetningen. Sen tror jag också, som du säger, att man tilltalas av de här lite organiska formerna. Så är det väldigt mycket konst eller andra formgivna saker. Det är ju inte ovanligt att hitta kurvor, och det lite organiska, så det är ju väldigt attraktivt för oss. Men det skapar också en väldig. Jag trodde bara ordet du använde innan är också bearbetad. Alltså, det är det man gillar. Man ser att någon har jobbat med det här. Man har inte bara tagit fyra pinnar och satt på en något platt föremål som man sitter på sen, utan något platt föremål som man sitter på sen, utan det finns verkligen ett jobb bakom. Och det kan vara i enkelheten, som i Alvar Altos pall, att det är tre ben och en platta, men man ser att det är någon som har jobbat med det, och det är väl det som gör att de här funkar Och att så många fortfarande tycker om dem, att de får sina uppsving, de får hyper, och sen så kanske de stillar sig. Men det är ju aldrig någon av de här möblerna Även om de får en riktig supertrend, så är det ingen av dem som sen blir omoderna på något sätt, utan de håller ju sig. Nej, de överlever ju över tid, och det är väl verkligen ett testament till hur väldesignade de är. Okej, elsa, nu återstår ju den sista frågan Vilken av dessa stolar skulle du helst vilja ha, om du bara får välja en, eller vilken är din favorit om du får välja? Svårt, gud, det var jättesvårt val. Jag tycker väldigt mycket om alla fem. Faktiskt. Jag tycker det är riktigt kul design i alla fem, men så här Formmässigt är min favorit Pantheon, håller jag på att säga Så heter den absolut inte. Det är en annan designad byggnad, men formmässigt så skulle jag nog säga, att det är Pantonchair. Alltså jag tycker den är riktigt formstark, kul, och framförallt att den liksom känns som att den skulle kunna vara designad igår och den är från då 60-talet. Alltså den är min favorit av dem. Sen är inte det en stol jag skulle vilja ha hemma, för det är inte riktigt kanske min stil egentligen. Då skulle jag nog och det här förvånar mig själv, att jag säger Alltså rent så inredningsmässigt, att ha ett hem, så skulle jag nog välja sjuan, vilket förvånar mig, för att det är typ en stol. Jag har ju ganska många år tyckt varit ganska ful. Så det var mitt väldigt otydliga svar Själv. Då, vad tycker du? Alltså? jag gillar ju verkligen de här Bauhaus-stolarna. Jag tycker att det, det finns liksom så mycket historia och det är så spännande med hela den eran och stålrörsmöbler, och de känns lätt att få in i inredningen. Men efter att ha snackat idag, så blir jag väldigt inne på de här pantonstolarna, att det känns som att kanske inte i mitt nuvarande hem, men om man i framtiden skulle ha ett annat hem, kanske med lite större matplats, att det hade funnits något väldigt häftigt med att liksom sätta in sådana stolar och verkligen då att inte bara ha ett sådär vitt, kalt rum och plastmöbler i övrigt, att allt ska vara i samma stil, utan jag tänker då att det liksom skapar de här kontrasterna som du pratar om, att det hade varit häftigt att slänga in jag vet inte bubbelgumsrosa plaststolar Eller någonting. Jag håller med, jag tycker det finns något väldigt kul i dem, men de kräver sin yta. Ja, precis, jag tycker ändå att de kräver sin yta, och de kräver också sitt matbord. Det ska vara någonting som kompletterar dem. Det får inte vara för svagt, för då tar de bara över. Okej, elsa, har du något tips den här veckan? Det har jag, och tipset är faktiskt kopplat lite till det första avsnittet vi släppte, för i vårt allra första avsnitt av podden som hette Vad fan är postmodernism? Så pratade vi då om postmodernism, och nu har jag lyssnat på en annan podcast, eller rättare sagt, ett program i P1-kultur. Det låter ju torrt. Det är i alla fall ett program som heter På spaning efter 80-talets arkitektur. Och varför det är lite kul är, när vi pratade postmodernism i vårt avsnitt, så diskuterade vi ju främst internationell postmodernism egentligen, även om vi tog upp lite exempel från Sverige också. Men det som de går igenom i det här avsnittet är postmodernism i Sverige, och det var väldigt roligt att höra lite exempel, höra tankar från den tiden. Det var många arkitekter som fick uttrycka sig och analysera Lite. Vinkeln på programmet är att idag så är postmodernism och alltså arkitekturen från typ 70-80-talet är någonstans ganska så nedvärderad, vilket gör att det är mycket av det som rivs idag och istället bygger man nytt. Så fokuset mycket i den här podden var lite grann att hur kan vi istället utnyttja den arkitekturen som finns och varför gillar man inte postmodernismen och vad har den för möjligheter? Det var en lite annan vinkel, plus då kul att det handlar om Sverige. Ja, alltså, jag tror jag har fått upp den här någon gång när jag har sökt efter någonting, men jag har inte lyssnat på den själv. Men det ska jag definitivt göra. Jag har bara skrivit ner ett litet citat från hur de beskriver postmodernismen och då är det väl kanske främst postmodernismen i Sverige Och det är att de skriver att byggnaderna har en strävan att gå tillbaka till tiden runt 1800-talet, men man är kvar i produktionen från 60 och 70-talet. Så det är liksom som att produktionssätten håller tillbaka ambitionerna för arkitekturen, och jag tycker verkligen att det är det man kan se när man tittar på främst svensk postmodernism, att det är någon form av att det stångas lite mellan det här det klassiska och lite klumpigare nybyggnadssätten. Så jag bara tyckte det var kul sätt att se på postmodernistisk arkitektur. Ja, men verkligen Ja. Och du då, vad har du för tips den här veckan? Mitt tips, det är inte så kopplat till arkitektur, utan det är en bok som jag har läst som heter Färsk vatten till blommorna. Okej, den är skriven av en fransk författare som heter Valérie Perrin. Den har varit, jag tror att den har legat lite på några topplistor, så att det är inget liksom superunikt val, så, men det var en jättefin bok, alltså väldigt fransk och väldigt såhär poetisk typ, där man följer en kvinna Som liksom jobbar som Kyrkogårdsförvaltare Och så får man liksom följa, typ tillbakablickar i hennes liv, parallellt med att hon möter människor, liksom, som kommer till den här kyrkogården Och så får man veta deras livshistorier. Men utspelar den sig i Frankrike, då gissar jag, eller Ja, precis I Frankrike, i en liten by i Frankrike Och sen en del kring den franska kusten, typ i Marseille, men alltså jättefin, det var lite seger på det här. Man ska verkligen ge den en chans. Men sen, när man väl kommer in i den, då blir den verkligen läsupplevelse Och just det här lite poetiska språket, som det känns lite franskt att skriva på det sättet, men det känns också som att det är en bra, en duktig översättare som ändå har fått det att kännas franskt trots att det står på svenska. Ja, nej, men så, den vill jag verkligen tipsa om. Den var inte alls som jag trodde när jag började läsa den. Den blev någonting helt annat. Den får skrivas upp i min lista av böcker Som jag väldigt långsamt letar mig igenom. Ja, du får dela den där listan med mig, så att jag har något att läsa efter den här boken. Jag är på. Nu Vi är igång igen. Det känns jätteroligt, ja, verkligen Så kul, och hoppas ni tyckte det var kul att vi pratade om lite mer design och några klassiker Och att det kan inspirera en att vidga sina vyer kring vilka stolar som finns där ute. Det är lätt att man faller för dem som de flesta andra köper, för det känns som en säker investering, för man vet att de då har ett liksom andrahandsvärde. Men klassiker håller ju på något sätt över tid, och även när de har en dipp, så är ju värdet på något sätt bestående, men de kommer också igen. På ett annat sätt är ju värdet på något sätt bestående, men de kommer också igen på ett annat sätt. Ja, och det är där jag tycker det jag pratade lite om innan, att även om de kanske känns inte lika trendiga och så vidare, så klassiker har ofta sitt. De har så starkt formspråk att det blir inte bara för att de inte är så jättemoräna, så blir de inte tråkiga för det, utan det finns ett designvärde kvar, inte bara rent pengamässigt, för att man kan ofta få tillbaka pengarna, men också i designen de ger till ett rum. Ja, men det håller jag helt med om. Ja, det var väl allt för oss idag. Ja, det var det Till nästa gång. Om två veckor, så får ni kanske låna Henriettas tips på bok på biblioteket, eller köpa eller ha med er när ni läste ut er nästa bok, eller lyssna på mitt avsnitt om postmodernism i Sverige. Och glöm inte att kolla lite på vår Instagram, där vi fortfarande håller på och uppdaterar Med info om oss, vilka vi är, varför vi gör det här. Ja, bakom fasaden, som vi kallar den lilla serien, precis Så in och läs där Och ge oss gärna en kommentar Eller en like på Instagram, ge oss gärna en rating på den podcastspelare där ni lyssnar. Allt sånt hjälper oss att nå ut till fler och bli bättre Och bli jätteglada, precis Så länge ni skriver något Alla dagar. Vi hörs och ses. Det gör vi Hej då. Det gör vi hejdå.